Inga eftergifter till talibaner
Efter en intensiv dag sitter jag och läser dagens tidningar i lugn och ro. En nystartad, talibaninspirerad inofficiell islamisk domstol i Pakistan har utfärdat en "fatwa" mot landet turistminister Nilofar Bakhtiar. Hennes "brott" är att hon på ett fotografi, iklädd en färgglad specialdress glidflyger tillsammans med en fransk pilot som hon kramar om.
I fatwan uppmanas regeringen att straffa och avskeda ministern. Att några galna talibaner inte klarar av glada och självständiga kvinnor är ingen nyhet.
Men det som är upprörande är den pakistanska regeringens fega inställning där man vill lösa konflikten genom förhandlingar med den inofficiella talibandomstolen.
Jag förstår inte varför regeringen överhuvudtaget ska ta hänsyn till vad de där talibanerna tycker. Sätt dem i fängelse hela gänget om de är ett hot mot statens representanter.
Nu är tyvärr Pakistan en militärdiktatur och det ligger väl i militärregimernas natur att vara skoningslösa mot alla slags frihetssträvande grupper men ha överseende med frihetsfientliga krafter.
Jag satt själv i fängelse under militärdiktaturen i Turkiet 1980-1984 för att jag var aktiv i den kurdiska kampen. Militären lät islamisterna växa sig starka som ett sätt att krossa den starka kurdiska och turkiska vänsterrörelsen.
De islamister som gick för långt kunde visserligen hamna i fängelse. Men även där kunde de vara till nytta för militärregimen genom att splittra regimmotståndarna. Unga pojkar som fängslats för politiska brott placerades på samma avdelning som islamisterna för att indoktrineras av dem.
När fundamentalisterna i början av 90-talet blev starka i min hemstad Batman i Kurdistan riskerade en kvinna som gick barbent att få ett rakblad skjutet på benet av män som utsett sig själva till moralens väktare på samma sätt som kvinnor nu trakasseras i Pakistan.
Om man sett muslimska fundamentalister kasta syra i ansiktet på kvinnor som inte bär schal, så vill man inte gärna se att några stater göra eftergifter för deras krav.