I arbetsgivarnas egen högborg Svenskt Näringsliv är det Urban (Bäckström, obs, ej släkting!!) och Jan-Peter (Duker) som riggar upplägget. Och nu har de bestämt att det ska vara tjejtaxa i avtalsrörelsen. Med andra ord: Kvinnor ska kosta mindre än män.
Så här ser det ut: Industrins män i LO tjänar i snitt 20 procent mer än service och omsorgsyrkenas kvinnor i LO.

Detta har fått hela LO att  (med olika grad av entusiasm) ta beslut att försöka lyfta de lågavlönade kvinnorna lite extra i årets avtalsrörelse. I en tid när konjunkturen är på topp och de manliga direktörerna i Svenskt Näringslivs krets fyller på redan välfyllda plånböcker med bonusar i miljonklassen.

I mitten av mars sa både tjänstemän och industriarbetare och deras motparter ja till ett avtalsbud som gav 10,2 procent på tre år. Detta är ett golv, sedan kan det bli mera ute i de lokala förhandlingarna.
De första avtalen brukar sedan bli ett riktmärke för de andra. Vilket både arbetsgivarna Svensk Handel och löntagarna i Handels tagit fasta på när de enades om ett avtal som skulle ge 12,6 procent på tre år.
I kronor är det nämligen lika mycket i löneökningar som den mansdominerade industrin fått. Och av tradition brukar löneglidning, dvs lokala påslag inte vara lika vanligt i serviceyrkena, så här är det viktigt med bra nivåer från början.

Nu händer det konstiga: Svenskt Näringsliv, som i alla tider sagt att all lönebildning ska vara så lokal som möjligt, ja, helst ska allt bestämmas ute på det enskilda företaget, tar och kör över en av sina medlemsorganisationer på ett ytterst brutalt sätt.
Anledningen är att andra branscher inte tror sig klara av det som Handeln ger.
Okej, vad är problemet med det? I alla tider har vissa branscher betalat mer än andra, och om några i goda tider vill satsa på sina lågavlönade kvinnor – ska det då förbjudas?
Märkligt var ordet, som Kommunals ordförande Ylva Thörn använde. Och det är det minsta man kan säga.

I Dagens Nyheter i dag  konstaterar Johan Schück att det som hänt är ett avsteg från  svensk tradition på arbetsmarknaden:
”Avtalsfrihet är en av marknadsekonomins viktigaste principer. Tanken är att de parter som kommer överens vet sitt eget bästa. Svenskt Näringsliv gör nu ett avsteg genom att hindra en uppgörelse inom handeln.”
Svenskt Näringsliv verkar inte tro på sina egna medlemmars förmåga att själv träffa avtal, utan verkar vilja tvinga fram medling i varje enskild avtalsrörelse.

I Svenska Dagbladet skriver Anna Danielsson i sin analys bland annat:
”Söndagen den 25 mars kommer att gå till avtalshistorien. Att en färdig uppgörelse mellan två parter underkänns av en av parternas medlemsorganisationer är unikt i sig. Men att beslutet innebär att samma medlemsorganisation tvingas stranda förhandlingarna och ta emot konfliktvarsel från den motpart som den varit överens med har aldrig hänt.”

Ja, vad händer härnäst? Svenskt Näringsliv har, som Danielsson skriver, ” I närmast kampanjartad frenesi” kritiserat den svenska konflikträtten. De misstror sina fackliga motparter, ja, verkar närmast ogilla dem. De är ett problem för sina egna medlemsföretag och för hela arbetsmarknaden.
LO har gett Handels sitt helhjärtade stöd för konflikt. Kanske väntar sympatiåtgärder bakom hörnet. Tragiskt nog drabbar det en bransch som är villig att göra upp. Både fack och arbetsgivare har enats om att inte ge rabatt på kvinnolönerna. Hur medlarna ska kunna övertyga dem om att införa tjejtaxa är en gåta.