– Produkter som innehåller människotillverkade nanopartiklar introduceras i snabb takt i kommersiell produktion också inom världens livsmedelssektor vilket innebär möjliga risker för både arbetsmiljö och miljö, säger Peter Rossman, utredare på IUL i Geneve.

Hundratals produkter som innehåller nanomaterial finns redan i handeln, till exempel i mat, smink, hygienprodukter, kläder, hemelektronik, idrottsutrustning, gummidäck och hushållsapparater. De invaderar dessutom all världens arbetsplatser, i norr och i syd tränger in överallt, i jordbruk, fabriker och distributionscentraler, skriver IUL i ett dokument som lades fram inför kongressen nyligen.

Det exakta antalet tillgängliga produkter är okänt eftersom det inte finns något krav på innehållsdeklaration eller ens någon överenskommelse om vad som ska deklareras.
Vissa varor stoltserar öppet med sitt nanoinnehåll, medan andra tillverkare iakttar en diskret tystnad om ingredienser och produktionsprocesser. Men säkert är att nanotekniken snabbt blir en del av livet och jobbet, oavsett var man bor eller vem man jobbar för, anser IUL.

Vad är då nano?

Nanoteknik manipulerar syntetiska och naturliga material på atom- och molekylnivå. Tekniken rör samtliga processer som gäller mätning, manipulation och tillverkning på nivåer mellan en och 100 nanometer (en nanometer är en miljarddels meter). Ett människohår är ca 80 000 nanometer tjockt, vilket ger en fingervisning om nanoteknikens skala.

I riskzonen för exponering för nanopartiklar befinner sig bland andra laboratoriepersonal, livs- och lantarbetare, och hotell-, restaurang- och cateringanställda. Trots det finns det i dag inga kända metoder för att begränsa, kontrollera eller ens mäta människors exponering för nanomaterial och processer på eller utanför arbetsplatsen.

Vilka är då riskerna?

Trots att det redan finns hundratals produkter på marknaden är de människotillverkade nanopartiklarnas farlighet i stort sett okänd och outforskad, anser IUL. Redan på grund av att de är så små innebär nanopartiklar därför en förhöjd förgiftningsrisk.

Nanopartiklar kan inandas, sväljas eller tränga in genom huden. När nanopartiklarna väl hamnat i blodomloppet kan de smita förbi de traditionella vaktposterna i kroppens immunförsvar, exempelvis blod-hjärnbarriären.

På grundval av försiktighetsprincipen anser IUL att man bör sätta ett världsomspännande tillfälligt stopp för kommersiell framställning av nanomodifierade partiklar och processer till dess att man vet mer.