Jo, det hemska ordet dagis. Som inte får sägas och inte får skrivas och helst inte tänkas. Vi är påpassade på KA, ändå slinker det ibland in i texter, inte minst för att folk faktiskt säger, tänker och tycker om dagis, nu som förr.

Frågan är varför det är så irriterande för många anställda i förskolan. Dagis är ett vänligt ord, lätt att skriva, säga och förstå, ett omfamnande ord som, i alla fall för mig, är laddat med trygghet, omsorg och glädje.

Ordet är en förkortning av daghem, som förvisso inte längre är myndigheternas officiella benämning, men som likväl, tillsammans med ordet dagis finns med i såväl det stora uppslagsverket svensk ordbok som i svenska akademiens ordlista över svenska språket.

Jag tror att det lilla barnet hellre går till dagis, än till förskolan, helt enkelt för att det låter snällare och mer lekfullt. Men att oavsett vad för ord man väljer ska det finnas en bra pedagogik med trygg, kunnig och engagerad personal.

Förskolan har en speciell ställning i vårt utbildningssystem, eftersom den rent organisatoriskt har hand om även mycket små barn. Men den har också en stark ställning i vårt folkliga medvetande, som just dagis.
Jag tycker att de båda orden borde kunna existera, sida vid sida. Båda behövs och båda kan få finnas.

På KA fortsätter vi att huvudsakligen skriva förskola. Men om ett eller annat litet dagis smyger sig in i spalterna så se det som ett tecken på att ni som jobbar där, antingen ni är barnskötare, städare, förskollärare, eller kockar, är älskade, behövda och beundrade.

PS: Många barn kallar er för fröknar allihop. Det kommer dom nog aldrig att sluta med…DS