I bildlig armkrok med LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin lovade hon:
– Wanja och jag, det är facket och partiet. Vi tänker hålla ihop, om någon nu tvivlat på det.

Förmodligen räcker adrenalin långt en dag som denna, för några matpauser verkade inte vara inlagda i det tajta schemat, lördagen den 17 nars då den nyblivna 50-åringen, med mer än 30 år i politiken, under jubel och fotstamp valdes till den första kvinnliga partiordföranden i socialdemokraternas 118-åriga historia.

Fackliga företrädare och gräsrötter har uttryckt sin skepsis, men de flesta har tystnad. Samtliga partidistrikt stod bakom nomineringen. Och att Mona Sahlin gillar A-kassan, facket och kollektivavtalen markerades tydligt även denna dag, då hon symboliskt valde att direkt efter hyllningstal från nordiska partiordförandekamraterna Helle Thorning-Schmidt (Danmark) och Ingibjörg Solrun Gisladottir (Island) hasta iväg från Folkets Hus-lokalerna vid Norra Bantorget till Plattan, några kvarter bort.

Fackligt aktiva manifesterade för kollektivavtalen, och Mona Sahlin framhöll att avtal mellan fack och arbetsgivare var moderna och bättre än lagstiftning, ett handslag såväl mellan anställda som med seriösta arbetsgivare.
Ett strategiskt beslut som känns som det enda rätta i ett läge där alliansregeringen utan att darra på manschetterna river och sliter i det mesta av det som innefattas i den av omvärlden så beundrade svenska modellen.  En modell som avgående partiordförande Göran Persson uppehöll sig vid under en stor del av sitt drygt timslånga tal, där han avhandlade såväl ekonomi som ekologi och sin vision av det gröna folkhemmet. Persson är en skicklig talare, men just den gröna delen  har haft märkligt svårt att nå ut och slå rot. Kanske går det bättre för hans efterträdare, som i högre grad får leva med klimathotets påtagligt mörka moln? Det handlar kanske mindre om vad Persson sagt – och mer om vad vi i media brytt oss om att ta upp?

Att han nu får åka världen runt och tala om den socialdemokratiska välfärdsstaten som väljarna röstade bort är onekligen lite ironiskt och Persson var också en smula bitter över att  det nu är alliansen som får skörda det hans regering sådde.  Men elva år är fullt tillräckligt, sa han och lämnade över stafettpinnen till Mona Sahlin med orden:
 – Det har varit framgångsrika år, förtvivlande år, fantastiska år, det har varit resor, rosor och fantastiskt mycket kärlek. Tacka inte mej, det är jag som ska tacka er! Vi har gjort skillnad, vi har förändrat och förbättrat.
Med Mona känner jag mig trygg, det här blir bra, låt oss gå till val, avrundade Persson under stående ovationer.  Att han inte känner sig lika trygg med sin egen finansminister Per Nuder framgick också.  Nuders tankar om att a-kassan inte kommer att kunna återställas avfärdade han i sitt tal:
 – Det är klart att vi åter kan se till att a-kassan blir bra och stark!
Mona Sahlin själv sa inte så mycket. Hennes kongresstal kommer i morgon.
Till de jublande partiombuden sa hon:
 – När jag vaknade i morse kände jag mig pytteliten. Men tillsammans är vi starka, ni gör mej stark. Jag känner en enorm stolkthet över att vara pionjär, den första kvinnan över tröskeln. Och jag ska inte stänga den dörren.

Fotnot: Bäverkvinnan är centerpartiets ordförande  och näringsminister Maud Olofsson, som vill att vi alla ska bli flitiga bävrar.