I alla fall i skolgympa. Vi hamnar på fjärde plats från slutet i Europa, räknat i antal idrottstimmar. Sedan skolorna själva fått möjlighet att minska – och öka – antalet timmar i Idrott och hälsa, som ämnet heter, har de flesta dragit ner.
Trots ökande kunskaper om att människor som rör på sig mår bättre, blir lugnare och presterar mer har grundskolorna under de senaste tio åren minskat idrottstimmarna med en tiondel. Och på gymnasiet har lektionerna dragits ner med hela 44 procent, dvs nästan en halvering!

Det är under barn- och ungdomsåren som skelettet byggs upp. I gymnasiet ska unga människor förberedas för vuxenlivet och framtida jobb.  Redan för tio år sedan visade forskning att exempelvis tjejer på vårdgymnasiet hade så dålig kondis att de inte kunde göra en enda situp!  Samtidigt förväntas de kunna göra ett betydligt hårdare jobb än så i äldreomsorgen, med många, tunga lyft. Till detta kan läggas oroande undersökningar om stressen som ökar, främst hos unga tjejer, på gymnasiet. Plus andra larm om ökande övervikt och fetma hos barn och unga, med påkopplad risk för sjukdomar som diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.

Gympa är förstås ingen mirakelkur mot allt ont. Men vuxna som rör sig 30 minuter om dagen mår bättre, förebygger sjukdomar och känner sig mindre stressade. För barn och unga är behovet av rörelse än större: Minst 60 minuter om dagen! Eftersom de tillbringar sin mesta tid i skolan under de här åren är det där rörelsen måste ske. Ingen unge springer frivilligt runt skolan en blåsig, regnig dag, när de glömt mössan hemma och har tunna skor.
Det går inte att lita på att idrottsrörelsen ska lösa det som skolan väljer bort.. Alla barn vill inte spela fotboll eller ägna sig åt tävlingar. Alla barn har inte föräldrar som skjutsar hit och dit. Eller ens råd med ett par ordentliga sportskor. Men alla barn behöver gympa.

Emellertid: det räcker inte att återföra in ämnet på schemat. Innehållet behöver också utvecklas. Tjejer och killar som aldrig rört en boll får vare sig kondition eller självkänsla av att hånas i en innebandymatch. Eller stå i kö och vänta på att träffa en platta i brännboll. Värdet av att hoppa bock och göra andra obehagliga redskapsövningar måste ifrågasättas. (Trodde dessa hemska saker försvunnit!) Teorilektionerna måste vara motiverande och engagerande. Men framförallt:
Sätt rörelsen och glädjen främst på lektionerna. Låt varje elev sätta ett eget mål för framgång. Lär av alla gym som vet hur en rolig lektion ska se ut! Mer musik och mer rytmik!  Mer av styrketräning, bodypump, step-up, salsa och aerobics. Joggingskola och spinning. Med sån gympa kan alla utvecklas i sin egen takt. Och ingen behöver gömma sig och skämmas.

Höj ribban för närvaro, det är inte okej att hoppa över gympan bara för att man har mens. Dela killar och tjejer om det ska vara bollsport, och skräm inte ihjäl halva gänget.
Gympan måste uppgraderas av skolplanerarna. Det finns faktiskt möjlighet i läroplanen att öka antalet gympatimmar, med 20 procent. De skolor som gjort det har bara bra saker att berätta. Om gladare barn och lugnare barn. Som slåss mindre och lär sig mer. Här är kanske nyckeln till andra problem som fyller tidningarna med svarta rubriker?
Inaktiv i skolan blir inaktiv resten av livet, menar Karolinska institutets rektor Harriet Wallberg-Henriksson, intervjuad i SvD 8/2/2007. Jag tror att hon överdriver , det är aldrig för sent att få ett bättre liv.  Men behovet att motionera uppstår inte av sig själv, dessvärre. Det lärs in. Och var lärs det bättre in än just i skolan?