Jag är den jag är
Tatueringar och piercingar är portförbjudna på Fritidsresor.
De reseledare som har synliga tatueringar måste tejpa över dem med vitt tejp.
Och om de ska bada på arbetstid och har en tatuering på ryggen eller på svanken så får de minsann sätta på sig en T-shirt.
Urlöjligt.
Varför ska en person inte få se ut eller klä sig som han eller hon vill? Varför döms vi ofta efter vilka kläder vi har, eller till och med vilken hårfärg vi har? Och framförallt: Vad är det för fel på tatueringar?
Det finns gott om fördomar och vi måste slå hål på dem – inte stödja dem.
Jag blir själv utsatt för en del fördomar. En gång fick jag höra att jag ser ut som en bimbo. Det var inte elakt menat, men han som sa det hade väl föreställt sig att en ledarskribent måste vara brunhårig, ha glasögon, och vara lågmäld.
Ibland på journalistträffar glor andra journalister på mig om jag har rosa ögonskugga och grönt urringat linne.
Det irriterar mig, men på ett sätt bryr jag mig inte. Jag är den jag är -take it or leave it.
Men i det här samhället är det mer accepterat om jag skulle ha kritstrecksrandig kavaj, sätta på mig mina glasögon och sätta upp håret i en knut.
Det är också löjligt.
//Sofie