När min mormor och morfar skaffade en tax, så kom taxens tidigare ägare på oanmält besök för att se om Anilla – som hunden hette- hade det bra.
Och det hade hon, hon kom till en stor släkt och blev ompysslad av oss alla.
Många andra kennelägare gör likadant.

Samtidigt hör jag talas om fosterbarn som inte behandlas på samma sätt som familjens andra barn. Det kan handla om att de inte får likadana leksaker, och att en del skaffar fosterfamilj enbart för pengarnas skull.
Och socialen ringer alltid innan ett besök. Varför? När det är ett barn med i bilden, ska barnet alltid sättas i första rum.
Allt annat får stå tillbaka.
//Sofie