Dags för ett lyssnande ledarskap
Så stod hon där, mot en fondvägg med den röda rosen, omgiven av klickande kameror och frågvisa journalister. Hon fick en andra chans och (s) har fått sin kronprinsessa: Mona Sahlin, den första kvinnliga partiledarkandidaten i socialdemokraternas 118-åriga historia, med uppdrag att förnya partiet, leda rörelsen i opposition och vinna valet år 2010.
Inget enkelt åtagande, varken för kvinna eller man, och förväntningstrycket är förstås gigantiskt.
Mona Sahlin framställs som tredje bästa val, den som togs fram när andra tackat nej. Men hon är faktiskt den enda som fått frågan, från en enhällig valberedning. Hon har åter gått med i facket och fått stöd från exempelvis, IF Metalls Stefan Lövdén, Kommunals Ylva Thörn och
LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. Kommunpolitikens framgångsrike grand old man, Göran Johansson i Göteborg, verkar nöjd, och kritikerna, som exempelvis partidistriktet i Skåne, kommer snart att få besök av en ordförandekandidat beredd att lyssna.
En viktig egenskap, extra nödvändig i ett tilltufsat parti i behov av omstart. Lång erfarenhet, som minister, partisekreterare, småföretagare, liksom dyrköpta lärdomar av misskött ekonomi och politiska tabbar kan vara tillgångar och användas i det nya, breddade, mer tidsenliga ledarskap hon och valberedningen säger sig vilja ha.
Att det är en mer lyhörd ledare, med örat mot de lokala gräsrötterna, som tar över efter den mer solospelande Göran Persson
verkar klart. ”Vi är inte SAP AB som fått en ny vd, utan ett folkrörelseparti”, deklarerade hon inledningsvis på presskonferensen. Där hon också slog fast att hon ser fram emot att utveckla socialdemokraterna till ett ”modernt, ilsket parti mot orättvisor”, ett trovärdigt alternativ till Fredrik Reinfeldt och alliansen. Klimatfrågan, jobben och de ökande klyftorna är tre områden hon brinner extra för. Hon sträckte ut en hand till småföretagarna, särskilt tjänstesektorn, och en annan till facket. Arbetsgivarna i Almega har redan delat ut beröm, andra är mer skeptiska.
Hellre respekterad än omtyckt, säger hon, vilket tyder på självbevarelsedrift. Den som gillas av alla riskerar att bli ihjälkramad.
Sahlin behöver en stark inre kompass och klara att orientera mellan ropen från höger och vänster. Riktigt vad som är vad är inte glasklart i dag. Att låta egna värderingar och visioner forma besluten, inte bara andras åsikter, är en viktig del av partiledarskapet, även i den demokratiska arbetarrörelsen.
Framgång handlar alltid om att ta reda på vad de människor man vill nå behöver – och sedan försöka leverera.
För arbetarrörelsens största parti handlar det om att återupprätta människovärdet för alla som inte inkluderas i de ”Nya” moderaternas gemenskap. Försök höra även de som tiger, och som behöver välfärdsstaten bäst.
