Vår dotter talar numera helst svenska – även hemma. Denna dag ville hon bara prata svenska med sin mormor som retsamt undrade om flickan hade blivit svensk.

Men jag är ju svensk sade vår dotter.

Mormor skrattade och sade att det är du inte alls. Det var detta förnekande av hennes identitet som hade gjort henne så upprörd.

Vår dotter hade helt rätt, vilket vi talade om för mormor, varpå mormor blev ledsen och undrade om flickan inte skulle ha något arv från sina mor- och farföräldrar. Men jag menar att vi föräldrar och mor- och farföräldrar som
lever i Sverige men upplever att vi inte har en svensk identitet måste ge våra barn rätt att känna sig som en del av det här landet. Vår
dotter har rätt till sin svenska identitet.
Även om vi själva har starka band till Kurdistan
och det kan kännas märkligt, sorgligt och bittert att våra barn inte ser sig själva som kurder i första hand måste vi släppa taget.
Om vi nekar dem rätten att helhjärtat vara svenskar nekar vi dem samtidigt rätten till en egen identitet.

Många av de familjer som inte har kommit till Europa av politiska skäl åker till hemlandet varje år. För barnen blir besöken i föräldrarnas gamla hemland inte enbart positiva. De känner ofta att de inte accepteras i det gamla
landet samtidigt som deras föräldrar inte tillåter dem att känna gemenskap med det nya landet.

Vår dotter är ännu så liten och den stormiga identitetssökande puberteten känns ännu avlägsen. Det är lätt att blunda för problem som kan komma.
Men jag tror att just identitetslösheten hos många ungdomar i Europa är skälet till att många av dem dras till islamistiska grupper.
Det som är lockande med islamisterna är att tron överskrider nationsgränserna.
De som söker sig till deras gemenskap slipper brottas med sin nationella identitet. Man behöver inte vara född muslim. Man kan läsa sig till allt.
Ens föräldrar behöver inte vara troende. Och även om man skulle ha växt upp med muslimska traditioner, kan man snabbt bli mycket kunnigare än sina föräldrar i hur tron ska uttolkas. Baksidan är kravet på total tillhörighet och förnekande av att individen också ingår i andra sammanhang.