I det omdöpta fikarummet, Saltsjön (före detta Nuderska Rummet…), i regeringens Rosenbad sitter de och rör i muggarna, arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, finansminister Anders Borg och statsminister Fredrik Reinfeldt. Tre nöjda herrar.

Kanske konstaterar de att uppror pågår, nånstans därute bland folket. Men det är inget att bry sig om. Protesterna var väntade, suckar Littorin: ”man kan inte vara vän med alla”. Som gammal militär vet han hur ledarskap ska utövas. Borg gnuggar händerna och tänker på dagsböterna som ska skrämma alla att aktivt söka nya jobb.

Nu har lagrådet nästan gett grönt ljus, man har genomfört några mindre tekniska förändringar som tillfälligt lindrar den värsta avarterna. Huvudlinjerna ligger fast, trots de massiva protesterna. De tre konstruktörerna riskerar inte att bli arbetslösa och i ett slag tappa upp till 57 procent av lönen. Det gör däremot en skiftarbetare i processindustrin. Nästa år är det bara de som tjänar högst 18 700 som får ut 80 procent de första 200 dagarna.
Uskan som tjänar 16 000 kronor och är arbetslös
i 300 dagar får med den nya politiken en ersättning på 65 procent = 7 900 kronor i månaden
efter skatt. Det är inte mer än det samhället garanterar via socialbidrag! Är detta en inkomstförsäkring? Men vad värre är — a-kassereformen bidrar också till en ren
lönesänkning:

Alla måste ta ett jobb med lön på 90 procent av de 65 procenten av det sänkta inkomsttaket. Efter riksdagens beslut i december tvingas en arbetslös acceptera att arbeta för 10800 — 13 500 kronor i månaden. Med andra ord
långt under de lägstalöner Kommunal kämpat för!
Fattiglöner är inget överord. Och måltavlan är de redan sårbara: lågavlönade kvinnor med osäkra anställningar.

Hur rimmar detta med den moderata trojkans mantra
om att de älskar kollektivavtalen? Är det någon som tycker att de sjunger falskt? Sven Otto Littorin är före detta riskkapitalist. Han har en amerikansk utbildning och dito synsätt på hur arbetsmarknaden ska se ut: Med sämre trygghet och låga ersättningar finns det fler som ”vill” ta både ett och två jobb till lägre lön. Hans politik riskerar att hamna i historieböckerna
som den mest kvinnofientliga och löntagarfientliga vi sett hittills.

Tycker ni att regeringen snart gjort det för dyrt att vara med i facket? Priset för att stå utanför kommer att bli mångdubbelt högre.
Bitterhet hjälper ingen. Nu är det kamp som gäller.