Vinnare i denna samordning är kvinnodominerade förbund som Kommunal och Handels. Dessa får de mansdominerade förbundens stöd för att kräva mer pengar än de mansdominerade.

Detta kan minska lönegapet mellan kvinnodominerade och mansdominerade yrken.

Förutsatt förstås att arbetsgivarna går med på att ge kvinnorna mer och att den nyvunna enigheten inom LO kan bibehållas även i skarpt läge, vid förhandlingsbordet.

Kommer Kommunals arbetsgivare, SKL, att bry sig om kravet om kvinnopotter?

Det är en ny politisk majoritet som tar plats på arbetsgivarsidan i Sveriges Kommuner och Landsting. Alla har i valrörelsen velat satsa på kvinnorna.

Till detta kommer allt fler privata vårdbolag. Den som lever får se.

Sannolikt går det lite lättare att driva kraven när arbetsgivarna vet att hela LO står bakom.

Under lönerörelsen 2003, när Kommunal strejkade, utan stöd från övriga LO, så fanns inte heller insikten i LO:s mansdominerade förbund att deras stöd behövdes för att hjälpa lågavlönade kvinnor att få upp sina löner.

Men tongångarna har ändrats, vilket Kommunalarbetaren kunde avslöja redan förra året i en enkät.

Då var Metall (nuvarande IF Metall) det enda förbund som uttryckligen var emot jämställdhetspotter.

Och i går fattade alltså LO:s representantskap i fullständig enighet det historiska beslutet att samordningen i avtalsrörelsen (som handlar om vilka krav respektive förbund ska driva mot sina motparter) ska innefatta just en jämställdhetspott. IF Metall är, som det verkar, med på båten denna gång.

Denna pott, som ska räknas i kronor, ska tillfalla avtalsområden i förhållande till antalet kvinnor som tjänar under 20 000 kronor.
Ju fler kvinnor med låg lön, desto större pott, med andra ord.
Det betyder förstås att även lågavlönade män inom dessa avtalsområden får upp sina löner.

Rom byggdes inte på en dag. Men satsningen är ett steg i rätt riktning mot minskade löneklyftor.

LO har lyckats enas om den nödvändiga insikten:

Det går inte att ge kvinnor mer utan att män får mindre.

Nu handlar det inte om kvinnor som enhetligt kollektiv, utan om lågavlönade kvinnor. Där har jämställdhetslagen inte varit tillräcklig. Det skiljer cirka 14 procent mellan LO-kvinnorna och LO-männens löner.

Kvinnor som är felavlönade inom en mer högavlönad bransch, eller yrke, har i dag vissa möjligheter att få upp sin lön, exempelvis med lönekartläggningar enligt jämställdhetslagen.
Så har skett i många kommuner, där man värderat och poängsatt mans- och kvinnodominerade yrken och skjutit till ganska stora summor, utanför pott.

Men parterna behöver även diskutera denna mer laddade fråga som en del av kommande avtalsrörelser. Och då sannolikt ihop med tjänstemän och akademiker, som inte heller har jämställda löner.

Det finns egentligen inte några olika löneutrymmen för olika organisationer. Utan i praktiken handlar det om ett och samma utrymme för alla.

LÄS MER:

”Klasspolitik, inte jobbpolitik”