Alla vill vi handla vår mat så billigt som möjligt till högsta möjliga kvalitet. Men det kan bli en dyr affär, visar boken ”Billig mat — en dyr affär” av journalisten Gunnar Brulin på Livsmedelsarbetarnas tidning Mål & Medel.
Brulin har framför allt tittat på fenomenet EMV — egna märkesvaror, som bland annat säljs av de stora matkolosserna ICA, Coop och nya lågprisvaruhus som Lidl och Willys.
Han konstaterar att det blir allt färre leverantörer. I charkdiskarna kan man hitta samma produkter från samma fabriker men under olika märken. Man packar till exempel skinka under olika märken — både billigare och dyrare.
I Hällefors några mil norr om Örebro tillverkas en mängd olika läskedrycker och mineralvatten under lågprismärken till både Coop och ICA.
Men är inte billigt bra då? frågar sig Brulin. Jo, för konsumenten, men det finns alltid någon som får betala med förlorade jobb eller sämre arbetsmiljö. När upphandlingen sker på matjättarnas huvudkontor kan hela fabriker plötsligt mista sin leverantör och uppsägningar väntar.
”Varför får de som befinner sig längst bort i leverantörskedjan en sån liten del av de vinster som handeln, storskaligheten och rationaliseringarna skapar? Man behöver inte åka till Chile och Sydafrika för att höra ilskan.”
I boken berättas om en stor charkfabrik i Malmö, Atria Lithells, där uppsägningar av mellan 20-30 personer blev följden av ICA:s prispressarkampanj. ICA:s bacon kunde produceras billigare av danska Tulip.
Brulins bok är mycket avslöjande och ytterst angelägen för oss alla konsumenter.
Det talas mycket om att minska arbetslösheten, men få eller ingen talar om vad som orsakar den. Livsmedel är en komplex fråga där vi alla är delaktiga.
Betyg: KAKAKAKAKA
