Vänskap måste inte vara perfekt
Tänkbara vänner finns på jobbet, på bussen, överallt. Kanske inte en vänskap för livet. Men det är de "ofullkomliga" vänskapsrelationerna som bygger vardagen, anser genusforskaren Britta Lundgren.
Britta Lundgren växte upp i glesbygd utan så många kamrater.
— Jag blev otränad i hur man umgås i stora grupper och visste inte riktigt hur en barnvänskap med jämnåriga skulle se ut, säger hon.
Hon tror att uppväxten kan ha bidragit till hennes intresse för att forska om vänskap:
— Jag intresserar mig för pendlandet mellan ensamhet och nära relationer.
När hon började läsa vad som skrivits om vänskap upptäckte hon att de flesta forskare utgick från schabloner utan vetenskapliga belägg. Enligt dem är mäns vänskap inte så förtrolig utan mer inriktad på aktivitet. Kvinnor anses mer relationsinriktade och bättre på vänskap än män.
Forskarna letade sedan efter pusselbitar som passade in i mallen.
— Jag ville göra tvärtom, söka alternativen och få en bredare och mer nyanserad bild.
Vänskap i verkliga livet är ett samspel mellan praktik och ideal.
Den omges med osynliga gränser: Man och kvinna kan inte vara kompisar utan att förklara sig. Detsamma gäller en ung och en äldre person. Och upptäcker man på festen att den ena är läkare och den andra städare kan en besvärad känsla infinna sig.
— Likhet verkar vara något som vänskapen söker. Det kan ha med idealen att göra. Samtidigt kan man säga att om det är ”människans unika karaktär” man söker borde inte ålder, klass eller nationalitet spela någon roll, säger Britta Lundgren.
Hon beskriver sina egna vänskapsrelationer: det är kompisar på jobbet, väninnor som hon gillar att shoppa med men inte pratar med om så mycket annat. Det är vänner som hon kan ringa till när hon behöver tala om viktiga känslor. Sen är det vänner sedan barndomen som kan hennes livshistoria. När hon träffar dem faller hon gärna in i sin gamla dialekt.
— Det är viktigt för mig att ha alla de här sorterna, för som människa är man mångdimensionerad. Jag är lika sann i alla relationerna, säger hon.
Att ha någon som känner alla ens inre rum är inte alla förunnat. Många sorters vänskap är bra. Strävan efter enbart den perfekta vänskapen med fullständig förtrolighet kan vara hämmande, tror Britta Lundgren:
— Ibland stänger man sig när man tror att man vet hur andra människor är. Men den där grannen som man har känt i tio år kan ha något som berör en.
Vänskap kan också uppstå utifrån i ett stämningsläge. Två människor får fin kontakt, bara en gång, i en väntsal eller helt oväntat i ett pliktsammanhang.
— Jag tycker man ska vila i det och njuta av det som ett värde i livet, säger Britta Lundgren.
En outtalad regel är att kärleken och familjen alltid går först. Hur många har inte skamset grubblat över om hon ska vara glad eller ledsen när bästa väninnan hittar en ny karl.
Enda sättet att bryta mönstren är att strunta i de osynliga gränserna ibland och fundera över vad det är för tankar som dyker upp. Gör man aldrig det så bidrar man till att vidmakthålla gränserna, betonar Britta Lundgren. Det gäller till exempel schablonerna för hur en riktig man och en riktig kvinna ska vara.
— Den som inte reflekterar och gör motstånd ibland riskerar väldigt lätt att uppfylla stereotypen så att den blir mer och mer sann.
— Och så känner man igen sig: ”jag är en riktig man eller riktig kvinna för att jag gör si eller så”.
Det har gått över tio år sedan hennes bok ”Den ofullkomliga vänskapen” kom ut. Sedan dess har det hänt en hel del. Umgängesformerna har ändrats, i storstäderna träffas man informellt på stan och kan komma och gå som man vill. Britta Lundgren tror att allt fler har kompisar av motsatt kön.
Ett nytt, genomgripande, vänskapsmönster växer fram via Internet.
— Det finns en tendens att betrakta internetumgänge som mer ytligt. Där kan man nog tänka fel. Det kan bli väldigt nära och viktiga vänskapsförbindelser.
På nätet går det att vara mera tydlig med vad man väntar sig av den andra. Var och en måste med ord beskriva vem hon/han är utan hjälp av minspel och kroppsspråk och fråga vad den andre tycker i olika frågor.
I vänskap är det annars lätt att ta outtalade värderingar för givna. När den ena gör avsteg från det man trott var en gemensam värdering kan vänskapen ta slut. I sin bok ger Britta Lundgren ett exempel: En kvinna bröt med väninnan som berättat att hon varit otrogen mot sin man.
Britta Lundgren tycker att de här hurtfriska råden i pressen om att dumpa vänner som ”stjäl energi” är farliga. De håller upp en idé om att människor måste vara perfekta för att duga:
— Om man behöver någon som förstår en totalt så kräver det också att man själv gör sig tydlig, säger Britta Lundgren.
Hon menar förstås inte att människor ska stanna i destruktiva relationer, men pläderar för tolerans:
— Vänskap måste få ha lite knackigheter och brister, säger hon.
Den åsikten har hon fått en del mothåll för.
— Vänskapen är så helig. ”Det sista vi kan tro på”, säger en del. Man är inne på att om vi inte har de här höga idealen så får vänskapen inget innehåll.
— Jag tänker tvärtom. Det är när den får vara lite olika som vänskapen får nyanser och innehåll, säger Britta Lundgren.