Under skuggorna…
Under skuggorna av trädkronor smyger mina joggingskor mot den halte bisamråttan.
I natten är vi lika: Försiktiga, men ovarsamma.
– Vem orkar bry sig när ens tillvaro rasar? ser jag honom muttra mot en steril schaktmaskin.
– Mama mia! Hundar kan inte prata!!
Under skuggorna av trädkronor,
smyger sig min hand runt en vacker kvinnas midja.
I natten är vi lika: Försiktiga, men ovarsamma.
– Vem orkar bry sig när ens omdöme sviktar? De orden kan vi läsa i varandras ögon. Just då. Just där.
– Älskar du mig? frågar hon försynt.
Jag knäpper mina byxor och säger: – Voff!
– Mama mia! Hundar kan inte prata…
Och så tar vi våra cyklar.