Självkänsla är ett resultat av inre självbilder som vi bär med oss sedan barndomen.

— Positiva och negativa självbilder avgör om vi tycker vi är värdefulla och värda att älska, säger Marta Cullberg Weston, psykolog och psykoterapeut. Hon ger två exempel:

1 Nina är en duktig yrkeskvinna, som blir uppsagd på grund av nedskärningar. Hon känner sig misslyckad och värdelös, börjar tröstäta och ta sig ett glas vin eller två. Hon brukar ständigt prestera, rädd för att inte duga och vara värd att älska. Uppsägningen bekräftar en dold negativ självbild som har sina rötter i relationen till mamman. Upptagen av sina egna problem hade inte mamman kraft nog att se sin dotter i barndomen.

2 Andra väljer fel partner på grund av en ”relationsradar” som gör att vi fastnar för dem som har mönster vi känner igen. En person som inte har haft en pappa som sett henne upptäcker, efter förälskelsen, att hon har valt en karl som inte heller kan bekräfta henne.

Känslan av att inte duga kan yttra sig på många olika sätt.

— Man kan ständigt ställa upp för andra på grund av att man vill bli accepterad och bekräftad. Men risken är att man till slut blir utbränd, säger Maria Cullberg Weston.

Eller också drar man sig undan i sociala sammanhang på grund av osäkerhet. Följden blir att man inte känner sig sedd och respekterad.

Även de som verkar ha en överdriven självkänsla och ser sina kolleger som mindervärdiga kan bära på en mask.

— Det sorgliga är att de inre självbilderna styr oss utan att vi är medvetna om det. Därför är det så viktigt att vi börjar fundera över vad dessa bilder ställer till med, säger Marta Cullberg Weston.

De kan ha fötts i små vardagliga situationer i barndomen, där man som barn inte har blivit sedd och bekräftad.

— En treåring förstår inte till exempel varför mamma är deppig och inte ser honom. Han tror det är fel på honom, när mamma inte orkar med honom. Han känner som han inte duger.

— Sådana feltolkningar kan leda till att vi senare i livet för en dialog med oss själva, där vi kan bli mycket självfördömande. Även om vi får beröm är det som ett sked med ett hål i. Vi litar inte på berömmet. Det rinner ut genom hålet, säger hon.

Marta Cullberg Weston kallar de här reaktionerna för självfällor, som vi måste ta itu med för att må bra. Vi måste reparera våra självbilder.

Vid god självkänsla har man en övervikt av inre goda självbilder, som gör att man känner sig någorlunda trygg med sig själv. Då blir man också mindre beroende av omgivningens reaktioner och får lättare att handskas med känslor av otillräcklighet, skam eller skuld.

— Då får man energi över att lyssna på andra och är inte så upptagen av sig själv hela tiden.