I drömmen fanns alla jag känt ute

på gårdsplan och på grusgången.

Ingen såg mig när jag svävade förbi.

Men inne i huset såg HAN mig,överallt,

i alla rum och vrår.HAN hånlog och

ögonen var ondskefulla.Händerna ville

ta i mig och trycka in mig i en vägg.

Plötsligt svävade jag, där jag ofta

gått från ladugården. Och upp mot det

stora trädet.Trodde jag var fri,när

HAN grep tag i hela mig.Och när HAN

skrattande skulle…då vaknade jag

helt kallsvettig och måste gå till

toaletten.Det bankade inom mig och

migränen slog till igen.

Drömmen återkom,nästan på samma vis.

Och det idylliska utanför var ett ont

kamoflage av det som försegick inne

i skräckens hus.

Min dotter fick mig fri,Då hon knackade

på och en vänlig tant öppnade.Kom mamma

..och så gick vi runt överallt.Nästan 26 år senare.

Drömmen bytte innehåll efter detta.

Men den bär en gnagande oro utav de

verkliga händelser som ägt rum där.

Numera bor andra i huset,i drömmen.

Men på vinden finns något otäckt som

vill kika fram.Tack o lov är det då

som man vaknar.För jag vill inte se

om det otäcka och ångestfyllda är HAN.