att våga känna,

är smärtsamt.

Orkar man,kan man

utstå ångesten.

Känna känslan

av övergivenhet.

Av skam och skuld.

Vågar man??

Kan man orka?

Inse,se förnedringen.

Slagen och de äckliga

beröringarna.

Förödmjukelsen och

ensamheten.

UTSATTHETEN!

Vem tar ansvar???
För såren.För kampen

om ett värdigt liv.

Tänk om skräcken tar

över.

Tänk om man blir för

nedrad igen.

Av dom där som tydligen

ska va experter.

Tänk om dom läskiga

tankarna kommer.

Orkar jag,kan jag.

Vem lyssnar??

På en övergiven idiot.

För så e det ju.

Inpräntat i varje cell.

Har man nåt värde?