Fragmentiska bilder och ord.

Kaotiska känslor.Laddade och

obehagliga.Olika livsstrategier

för överlevnad.Men livet då?

Vad blev det med livet?Vet inte.

Har hållt i mig så hårt.Har inte

vågat känna.Inte vågat se.Bara

fragmentiska avsnitt.Overkliga.

Men verkliga och ångestladdade.

Är det en konst att hitta vägar?

Att hitta överlevnadskunskaper.

Efter ett liv i ondskans grepp.

Det där gamla som på nytt tär och

tär.Dag för dag.Smärtan i själen.

Skammen,ensamheten,livskampen,modet.

Viljan,blommorna,ljusen,hoppen och

alla fall.Kampen om livet och döden.

Att ta sig upp.Att våga ropa på hjälp.

Får man känna glädjen utan straffen?

Det undrar HON som fick sin barndom

stulen.HON som kastades bort som sopor.

Hon som förtrycktes i helvetets bojor.

HON som fick älska sig själv.Krama sig

själv.HON som inte hade någon talan.

Får HON leva nu??Får hon sin upprättelse? Får HON det?HON talar och frågar. Och man undrar ju om nån ens lyssnar idag. Men vad är livet då?

Värdigt även för henne? Eller ska de

tunga bojorna bäras för evigt.

Står det så i Socialtjänstlagen.I texten om de männskliga rättigheterna??

Vem bär ansvar.Vem återbringar år av
lidande.

Får HON upprättelse??