då vinterkylan var som värst

stod jag barfota på bron

i shorts och t-shirt

och kramade

den vilda kattungen.

Och han tillät det.

Flera gånger.

Och jag försökte värma hans tassar.

Och han tillät det.

Och han strök sig mot mig.

Om och om igen.

Och jag ville det.

Just då var vi världen.

Och den var varm.

Men än vågade han inte följa mig …