Så gör vi på Kommunalarbetaren när vi ser hur vi ligger till ekonomiskt i förhållande till någorlunda likartade tidskrifter. Och så gör Sverige ihop med 30 andra demokratiska stater i den stora OECD-klubben. En del jämförelser haltar, för tidningar, liksom för länder. Det finns skäl att vara kritisk till tabeller, det går att ljuga även med statistik. De råd ekonomerna ger bygger på traditionella konservativa värderingar.

Men ändå finns intressanta saker att hämta i organisationens senaste rapport, där Sverige får både ris och ros.

På plussidan finns:

• Den goda tillväxten. Vi är allt effektivare på jobbet, mer och mer produceras till lägre pris. Imponerande, menar OECD.

• Vår livsstil är (relativt) sund. Jämfört med de övriga äter vi ganska nyttigt (även om övervikten bland unga ökar), dricker mindre alkohol än de flesta andra (även om konsumtionen är på väg upp i skrämmande fart) och vi motionerar mest av alla, tillsammans med Finland.

• Lägg till detta lägst barnadödlighet, lägst risk för mag-tarmsjukdom, lägst cancerrisk, lägst frekvens av hjärt-kärlsjukdomar, samt högst förväntad livslängd för både män och kvinnor — och vi får en bild av ett välfärdsland med friska medborgare.

Ändå finns det gott om orosmoln, menar OECD, som bland annat listar följande:

• Våra höga sjuktal. Sverige har flest sjukdagar i hela OECD, som det krävs både piska och morot för att komma tillrätta med.

• Vårt låga antal arbetstimmar. Den del av befolkningen som finns i arbetskraften jobbar för lite i förhållande till behoven och är ledig för mycket.

• Vårt sätt att finansiera sjukvård är för osäkert. Vi får bättre vård när ekonomin är god och sämre i lågkonjunktur. Låginkomsttagare har inte samma möjligheter till sjukvård som höginkomsttagare. Vården måste också bli bättre på samverkan.

• Förvånansvärt få äldre får hemtjänst jämfört med flera andra OECD-länder med liknande högt skattetryck. Endast 9 procent av befolkningen över 65, jämfört med exempelvis 18 i Norge och 20 i Storbritannien.

OECD-pillren är bitvis beska och handlar om försämrad sjukförsäkring och avskaffandet av friåret, bland annat. Men även om vi inte gör som de säger så måste något göras. Ska gamla få välfärdstjänster utan enorma skattehöjningar måste fler kvinnor få möjlighet att jobba heltid och fler i arbetskraften måste jobba till 65. Då måste också sjuktalen sänkas — och möjligheterna till heltid öka.

Här börjar bra saker hända — maxtaxan har ökat småbarnsmammors arbetskraftsdeltagande med hela 3 procent. Och antalet heltidsanställda över 59 år i landstingen har fördubblats sen 2000. Sjukfrånvaron är på väg ner, särskilt i landstingen. Det finns hopp för det sjuka Sverige — vi går mot ljusare tider.