Fram för facklig feminism!
När LO-män lierar sig med män från andra samhällsklasser i stället för att solidarisera sig med LO-kvinnor så går kön före klass, vilket hotar LO:s samlade styrka. Så skrev Jenny Lindblad, LO-utredare och Erland Olauson, avtalssekreterare i en intressant analys i Tiden (1/2005). "Om vi inte tar itu med det kommer mäns överordning att gå före klasskampen", skrev de då.
Ett år senare, lagom till 8 mars kommer LO med en handbok i facklig feminism, Klass & Kön 2006. Här är tonen lite mjukare, motsättningar i relationen klass och kön tonas ner, även om den inte förnekas. Visionen är det jämställda samhället, ett samhälle där kvinnor och män har lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter.
År 2000 blev LO en feministisk organisation, För LO handlar det om att ”se att kvinnor har mindre makt och sämre villkor än män och att vilja göra något åt denna orättvisa”.
Den här definitionen är i all sin enkelhet effektiv och räcker långt. Att göra kvinnor jämställda med män vad gäller lön och anställningsvillkor är även i Sverige ett rejält frigörelseprojekt, en feministisk utmaning av gigantiska mått. Inte minst med tanke på att antalet tillfälliga anställningar och deltider ökar.
Att inte ha rätt till heltid är en orättvisa som främst har sin grund i kön och inte i klass. Men den drabbar nästan uteslutande kvinnor i arbetarklassen. Ansvariga för detta är ofta andra kvinnor, lite högre upp på klasstrappan, arbetsgivare, chefer, politiker av olika politisk kulör.
En del menar att deltid är något kvinnor själva önskar. De bortser från den krassa verkligheten. Den som stavas kronor.
Den självvalda deltiden är inte problemet. Heltid en rättighet, deltid en möjlighet, säger Kommunal.
Heltid handlar om att slippa vara fattig. Att slippa skämmas.
Som signaturen Lotta skriver i ett inlägg på vår insändarsida: ”Läste just i KA om /—/ många kvinnor som varje månad oroar sig över om det kan bli nog extra jobb, så man kommer upp till heltidslön den månaden. Jag känner så väl igen mig. Denna ständiga oro, planerandet i huvudet, hur man ska få pengarna att räcka till, inte minst till semester och jul! Vi har aldrig varit på någon utlandssemester. Många i barnens klasser reser både en och två gånger, det vill ju våra barn också göra. Men tyvärr, man skäms, känner sig som en sämre människa för att man inte har råd. Drar sig nästan undan bekanta som reser, det känns som att vi är indelade i olika samhällsklasser precis som förr. /—/ Hoppades att rätten till heltid skulle bli lagstadgad, för med våra två löner blir det inte mycket över.”
Friheten för kvinnor startar alltid med möjligheten att försörja sig själv. Denna rätt är det främsta feministiska projektet.
