Vi luras på vår semester
Vi jobbar inom hemtjänsten i en liten kommun i Norrland. Vi som är över 40 år har 31 dagar semester per år, men får inte ta ut mer än 25 dagar med vikarie. Resten får tas ut endast om verksamheten tillåter det, vilket aldrig funkar, eftersom vi har så hög arbetsbelastning att vi aldrig kan vara utan vikarier.
Cheferna skyller på att det är vikariebrist, vilket vi vet inte stämmer. Det finns utbildade undersköterskor som vill jobba. Kommunen har budgeterat för endast 25 dagar, men erkänner det inte utan skyller på annat. Får de verkligen behandla oss så här? Stämningen på jobbet blir sämre och sämre. Med vår arbetsbelastning måste vi få ta ut vår semester för att orka ge vårt bästa när vi arbetar.
Orkar snart inte mer
Semesterlagen reglerar att alla arbetstagare har rätt till 25 semesterdagar och vissa kollektivavtal reglerar fler semesterdagar till dem som fyllt 40 eller 50 år. Lagen ger oss rätt att söka semester och det är arbetsgivaren som beviljar den eller inte. På vissa arbetsplatser finns rutiner om när exempelvis önskemål om sommarsemester ska vara inne. Om ni söker semesterledighet i god tid, har arbetsgivaren således ett ansvar att skaffa vikarier så att ni får den semester ni har rätt till enligt avtalet.
Det ska finnas skäl till varför arbetsgivaren avslår er semesteransökan. Om arbetsgivaren skyller på anledningar som inte stämmer enligt er uppfattning ska ni vända er till förbundets lokala sektion, som kan uppta förhandlingar.
En hög arbetsbelastning kan också vara en arbetsmiljöfråga, och i det fallet ska ni vända er till skyddsombudet, om inte arbetsgivaren efter påstötning från er tar itu med problematiken. Tanken med arbetstagarnas rätt till semester är ju att vara ledig och orka göra andra saker!
