När man stirrar ner i en ny filofax går tanken snabbt till året som gick och det nya som ligger blankt framför en. För att inte tala om all förnyelse och förändringar som oundvikligen komma skall.

Bor man i Stockholm är det omöjligt att inte dras in i morrandet kring Trängselskatten. Folk är skitsura. Eller män då, om vi ska hålla oss till sanningen. Jag har ännu inte avlyssnat något kärringgnök. Bara gubbgnäll.

Två dagar före försöket var åtta av tio emot. Nästan ingen var sugen på att köpa miljövänlig bil, de allra flesta tänkte inte åka kommunalt utan skulle fortsätta ta bilen. Trots att 82 procent tyckte att det var ”krångligt med trängselskatt”.

Är det någon mer än jag som ser en trotsig, tjurande treåring framför sig?
Putande munnar och stampande fötter i backen så att snömodden skvätter. ”Inte nog med att jag är jättehårt beskattad, nu ska jag tvingas betala ännu mer skatt och Dessutom är det jätte jätte kjåååånglitt”.

Tjena och God morgon. Krånglet är ju själva poängen. Det SKA kosta och vara jobbigt. Så jobbigt att du ställer bilen, tar bussen och något litet eget ansvar för vår miljö.

Nu tror jag inte att det bara är skatten och det extrema trasslet som ger upphov till den högljudda klagovisan.

Det är Förändringen och Nyheten i sig. Och här kan det vara på plats med lite självrannsakan. Ser gärna på mig själv som en som tycker nytt är fräscht. Ha. Hela nyårshelgen svor jag över att behöva skilja de gamla 100-kronors sedlarna från nya samt kopplade, som sista personen i bekantskapskretsen, upp mig mot internetbanken. ”Så enkelt att en debil klarar det”, lovade polarna. ”Varför är det så j-a komplicerat? Är det något förbannat fel på ert system?”, tjöt jag åt en stackars bankanställd måndag morgon.

Naturligtvis var systemet fullt fungerande.

Förresten vet jag näppeligen vad min bank heter längre. De byter ju namn i parti och minut. Precis som posten och i stort sett alla andra statliga och kommunala inrättningar. Jag hatar det.

Däremot börjar jag älska allt som kan minska dödsmaskinernas framfart. Varför? Därför att: över en miljon människor i världen möter metalldöden varje år, 20000 svenskar skadas på vägarna och de bilrelaterade skador kostar oss över 20 miljarder varje år, vi spyr ut mest kolidioxidutsläpp i Europa och bilen är ett av de allra största hoten mot miljön.

Med risk för att få ett avgasrör nedstucket i halsen tar jag ändå risken: Heja Billström och ett fyrfaldigt leve för trängselskatten!