Det går allt bättre för svensk ekonomi och återhämtningen fortsätter. Svenskt näringslivs arbetare producerar allt mer per timme. Kommuner och landsting går med plus. Regeringen fyrar av en valraket med sysselsättningsskapande åtgärder. Och för kommunalarna väntar därmed bättre arbetsvillkor och högre inkomster. Förslaget om laglig rätt till heltid må kritiseras, men det sätter press på arbetsgivarna. Och inget är bättre för plånboken än varaktigt ökad arbetstid.

Arbetslösheten, som länge varit oförändrat hög, sjunker både i år och nästa år. Antalet arbetade timmar är på väg upp sedan ungefär ett halvår, antalet jobb ökade förra året med cirka 30 000. Den goda utvecklingen väntas fortsätta även i år.

Men sysselsättningsökningen 2005 skedde i första hand i privat sektor, inte i kommunerna. Och det ändras inte under 2006. SKL:s ekonomer tror att den största ökningen av jobb kommer i bygg- och tjänstesektorn.

I den offentliga sektorn är det främst arbetsmarknadsåtgärderna, som plusjobben, som ökar sysselsättningen, vilket är lite märkligt.

Kommuner och landsting har nämligen bättre ekonomi än på länge. Trenden har vänt och det ekonomiska läget i kommuner och landsting förväntas bli bra under de närmaste åren. Enbart för år 2005 blev det samlade överskottet hela 10 miljarder kronor! Kommunalarnas arbetsgivare borde alltså ha råd att satsa även egna budgetslantar på förbättringar och” riktiga” heltidsjobb.

Det ska vara lönsamt att arbeta och öka sin arbetstid. Arbetslinjen är en del av den svenska modellen. Ändå saknar många, främst unga, timanställda kvinnor, möjlighet att leva på sin lön! En lag om heltid verkar vara oundviklig, eftersom så många kommuner och landsting inte lyckas ge sitt deltidsproletariat anständiga villkor. Kommuner och landsting tar bra initiativ, men har långt kvar till att vara den förebild sektorn borde vara.

I hela samhället trycker marknadskrafterna på och kräver flexibilitet. De nya tjänstejobben är, som Göran Rosenberg skriver i DN (2006-01-04), ”genomgående sämre betalda, mindre trygga, allt mindre kopplade till ekonomiskt och socialt arrangemang. De fungerar allt mindre som ingång och allt oftare som återvändsgränd.”

Men i offentliga sektorn finns trots allt chansen att visa på alternativ till denna tidens otrygghetstrend. Sektorn är till för oss medborgare och ska styras av våra behov, inte av marknadskrafternas. Det är därför den är gemensam.