Jag tror att om vi inte vågar tala öppet om vad som händer i förorterna, så kan vi befinna oss i samma situation som i Frankrike om tio år. Jag har bott i Tensta, en förort till Stockholm, i 14 år och ser hur området utvecklas i fel riktning. Många talar dålig svenska trots att de är födda och uppvuxna i Sverige.

Barnen som växer upp här förlorar sina framtidsdrömmar, när de ser hur svårt det är att ta sig in i det svenska samhället. De ser att inte ens de som har lyckats skaffa sig en universitetsutbildning får chans till ett jobb på den svenska arbetsmarknaden. Föräldrar som själv har utbildning låter ofta sina barn gå i andra skolor än i förortens, och de mest resurssvaga föräldrarna hittar lösningen i att skicka sina barn till religiösa friskolor.

Men diskriminering förekommer inte bara på arbetsmarknaden utan också på andra områden. När unga män blir kränkta var de än rör sig så känner de ingen samhörighet med samhället. Det svenska samhället har låtit dem misslyckas tidigt i livet och de besvarar det med att skrämma och förstöra för människor omkring sig.

Alltför många i invandrartäta förorter har upplevt bristerna i rättssamhället när de har behövt det som bäst. Om man inte kan räkna med samhällets stöd när man drabbas, då anmäler man inte brott till polisen och tar i värsta fall saken i egna händer.

När samhället misslyckas med att skapa ordning och samhörighet träder olika extrema religiösa uttolkare fram och erbjuder anhängarna sina egna lösningar.

Vi löser inte problemen i invandrartäta förorter med fler projekt för att skapa mötesplatser med ännu fler projekt. Vad vi behöver är en fungerande och kontinuerlig verksamhet i förorterna och närvarande poliser som kan stoppa nyrekryteringen till kriminella gäng.

Framför allt behöver det svenska samhället vakna och se att problemen i dessa områden angår oss alla. Alla som bor och verkar i detta land ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Till att börja med måste vi känna igen och ta itu med diskrimineringen på arbetsmarknaden och inom rättsväsendet.

Det vilar på oss alla att ta ansvar för hur vi bemöter människor med en annan bakgrund. För det andra måste vi aktivt motarbeta religiös fundamentalism i alla dess former. Fundamentalister av alla trosriktningar vill isolera sina anhängare och sätta sina egna normer över samhällets. För det tredje får vi inte släppa taget om skolan. Alla barn och ungdomar ska ha rätt till bra utbildning.

Ett land som vill kalla sig demokratiskt kan inte nöja sig med mindre.

Cheko Pekgul är socialdemokrat och frilansskribent. Tidigare har han bland annat jobbat som hemspråkslärare och städare.