Det var en sån där lite planlös, trött stund efter maten, då jag gick mellan rummen och ”hade många bollar i luften”, det vill säga jag plockade in en tallrik i diskmaskinen, kikade på nyheterna i teven, satte in en gräddfil i kylen, hängde upp lite tvätt, på väg ut i hallen, där jag skulle hämta de skor jag skulle ha med mig när jag joggade till jobbet nästa dag. Ryggsäcken stod halvpackad på sängen i sovrummet.

Effektiv och ”kvinnligt” mångsidig, eller ofokuserad och tankspridd? Ja, i det här fallet var simultanförmågan något överskattad.

Jag var trött och tänkte på helt andra saker, medan kroppen agerade på egen hand: Konsumpåse med saker i + hallen = sopor. Konsekvens, ett par förlorade favoritskor. Och en halvtimmes letande, innan jag förstod vad som hänt.

I det här fallet drabbades bara jag själv och kan skratta lite åt min tankspriddhet. Samtidigt blir det också en varningsklocka. Små och stora misstag görs hela tiden, om man inte har bra rutiner, om man slarvar, om man försöker göra för många saker samtidigt och inte tänker på det man gör.

Den här dagen var jag långt ifrån den medvetna närvaron i nuet som bland annat Åsa Nilsonne framhåller som så viktigt i vår intervju på sidan 30. Att känna och uppleva här och nu ger både sinnesro och större livskvalitet. Att acceptera det som händer gör det också lättare att få kraft att gå vidare. Skorna får jag inte tillbaks, trött kommer jag säkert att vara fler gånger. Men jag ska försöka leva lite mer som barnboksfavoriten Alfons Åbergs pappa: En sak i taget och var sak på sin plats. Och lägga mig en stund i soffan när det behövs. Det tjänar nog både jag och min omgivning på! ö