Frågan har blivit aktuell i samband med regeringsförslaget om att inrätta cirka 20 000 plusjobb, som från nästa år ska ge långtidsarbetslösa en ny chans på arbetsmarknaden.

Plusjobbarna ska utföra ordinarie arbeten och ha avtalsenlig lön, men inte tränga ut eller ersätta ordinarie jobb. Ett plusjobb ska kunna vara upp till två år. Med andra ord en lång beredskapsanställning, som inte ger förtur till fast jobb, men som ändå kan kännas tryggare än exempelvis en timanställning.

Tanken är att jobben ska vara en ingång till den reguljära arbetsmarknaden. Men denna arbetsmarknad har blivit allt svårare att komma in på. De fast anställda blir färre och tillfälligt anställda allt fler på arbetsmarknaden, visar Kommunals rapport ”15 år av strukturomvandling”. Sedan 1990 har sysselsättningen i Sverige minskat med cirka 200 000 personer, varav 114 000 är kommunalarjobb!

Färre jobb i offentlig sektor, färre fasta jobb, fler tidsbegränsade jobb leder till en ond spiral av ökad arbetsbelastning, höjd
sjukfrånvaro och nedpressning av lönerna. För tjänstemännen är utvecklingen den motsatta! Kommunalarna har hamnat i strykklass, trots allt tal om satsningar.

På denna instabila arbetsmarknad får Kommunal ett stort inflytande över hur plusjobben ska fungera ute i kommunerna. Fackets roll blir både viktig och svår. Dels ge de arbetslösa rimliga villkor. Dels se till att de övriga medlemmarnas arbetssituation inte försämras och att inte plusjobbare får träda in i stället för uppsagda och bortsparade.

Att definiera vilka arbetsuppgifter plusjobbarna ska få utföra kommer knappast att bli enkelt. Vem kan säga tvärsäkert exakt vilka behov som den offentliga sektorn ska tillfredställa? Den ambitionsnivån har alltid varit en kompromiss mellan krav, efterfrågan och resurser.

Men plusjobbarna kan säkert göra nytta och bli en viktig väg ut i arbetslivet för de långtidsarbetslösa. Den som sökt jobb efter jobb och nästan gett upp behöver hjälp att komma igen, känna tryggheten i en arbetsgemenskap och få göra nytta.

Men det finns gränsdragningsproblem mellan det ordinarie arbetet och det som ska vara ett plusjobb. Ju ”riktigare” det är, desto bättre för den arbetslöse — men risken för undanträngning finns. Å andra sidan ligger säkert en rad nyttiga projekt i malpåse i många kommuner, viktiga och därmed ”riktiga” jobb som bara väntar på att bli utförda. Förslummade parker, slitna cykelbanor, trista lekplatser, ja, listan kan göras lång.

Plusjobben har tillkommit på en arbetsmarknad i kris. Rätt använd kan åtgärden göra livet lättare för många långtidsarbetslösa. Fel använd kan den samtidigt skapa åtskilligt med bekymmer för många fackligt aktiva.