Det finns folk som tar ut sängen i trädgården för att inte missa en sekund av pionernas blomning. Gunborg Mattsson kan förstå den besattheten. Vi befinner oss i hennes trädgård i Vaxholm en av de första dagarna i juli. Mot en fond av blå nävor strålar den halvfyllda pionen Coral Charm.

— I går märkte jag att den var på gång. Jag stod i fem minuter och såg på hur den långsamt öppnade sig, säger hon.

Coral Charm är framtagen i USA på 1960-talet. När den öppnar sig är den djupt korallröd och väldoftande. Efter ett par dagar bleknar både färg och doft. Coral Charm och andra halvfyllda och fyllda luktpioner står två till tre veckor. De enkelblommande bondpionerna något kortare.

Sorter

De pionsorter som växer i våra trädgårdar idag är korsningar mellan ursprungliga vilda arter från Kina och Sydeuropa. Det var franska odlare som slutet av 1700-talet började korsa den kinesiska P. Lactiflora och europeiska P. Officinalis.

I Kina har man odlat pioner i över tusen år. Praktfulla, fyllda luktpioner är ett vanligt motiv på gamla kinesiska målningar. Förutom enkla, halvfyllda och fyllda pioner finns det också ”anemonpioner” där de inre bladen har en avvikande färg. De är egentligen pistiller som omvandlats till kronblad.

Under 1900-talet har man korsat vanliga örtartade pioner med buskpioner. Man har också fått fram allt fler färger, bland annat gula pioner som tidigare var ovanliga.

Buskpionerna med sin vedartade stam kommer från Kina. De börjar bli alltmer populära, berättar Gunborg Mattsson. Det finns buskpioner med såväl fyllda som ofyllda blommor och i mängder av färger.

Med val av rätt sorter kan man ha blommande pioner i sin trädgård i ett par månader. En del enkelblommande pioner slår ut i maj, sen kommer buskpionerna, runt midsommar bondpionerna och i juli luktpionerna. De sista sorterna blommar ut först i i mitten eller slutet av juli beroende på var i landet man bor.

Plantering

September är bra tid för plantering. Örtartade pioner ska planteras grunt så att bladknopparna ligger precis vid jordytan.

— Sätts de för djupt så blommar de inte. De trivs i vanlig jord. Inga konstigheter, säger Gunborg Mattsson.

Buskpioner ska planteras djupare, man sätter den vedartade pinnen 7-8 cm ner i jorden.

Förökning

Pioner har rykte om sig att tjura i flera år när man flyttar på dem. Det är inte sant, säger Gunborg Mattsson. Gör man på rätt sätt så brukar den blomma påföljande år.

Rätt tid är september. Man ska se till att man får med 4-6 bladknoppar när man delat plantan. Med för få bladknoppar tar det lång tid innan den blommar.

— Tar man för många blir den lat och tycker att ”jag kan försörja mig ändå utan att blomma”. Blomningen är växtens sätt att föröka sig, säger Gunborg Mattsson.

Viktigast för att lyckas med pioner är dock dräneringen, de kan inte växa i ett blött område.

Man kan testa om det utvalda stället passar genom att gräva en grop och hälla i vatten. Står vattnet kvar efter 20-30 minuter är det för blött. Då kan man fylla gropen med sten och göra en kulle av jord där man ställer pionen.

Man kan förstås även så pioner om man har tålamod. Det tar 5-6 år innan det blir några blommor.

Efter blomningen klipper man bort blomställningen. I övrigt behöver pionerna ingen skötsel, möjligen att de kan behöva stagas upp när blommorna blir tunga.

En del sorter, som Festiva Maxima, har mindre ”blombarn” på stjälken. När man klippt bort mamman får de chans att blomma.

Alla växtzoner

Pioner är väldigt härdiga och klarar sig i alla växtzoner. Förr spreds de genom att man delade sina plantor och gav bort.

— På övergivna gamla torp kan man hitta bondpioner, stormhatt och brandgul lilja. De är alla anspråkslösa överlevare, säger Gunborg Mattsson.

Hon visar en gammal röd bondpion som har klarat sig på hennes tomt genom husrivning och nybyggnation.

Buskpioner är något känsligare än de vanliga pionerna men även de kan växa i Dalarna som har zon 5-6.

När det gäller buskpioner börjar man med en liten planta som får vänja sig. Den måste man köpa. Det går inte att få en genom att dela en gammal pion som med de örtartade sorterna.

Doft

Bondpioner doftar inte, alla andra gör det. Doften är dock mer eller mindre god. Innan man köper en pion bör man ta reda på hur den doftar.

Gödsling

Man kan gärna ge sina pioner benmjöl på hösten. Men aldrig direkt på bladknopparna. Benmjölet ska myllas ner runtom.

— Benmjölet har en långtidsverkan som är väldigt bra. Kogödsel tycker de också om. Man kan ge lite på hösten och lite på våren, säger Gunborg Mattsson

Sjukdomar

När pionen får ”vissnesjukan” vissnar en enskild blomma eller hela växten. Om det bara är en blomma så tar man bort stjälken ända ner och lägger på sand.

— Så gjorde jag, det hjälpte. Den är fin i år, säger Gunborg Mattsson.

Om hela växten vissnar ner är det bara att gräva upp den och kasta. Även jorden runtom växten måste kastas.

”Piongråmögel” är en annan sjukdom som kan komma tidigt på våren om det är fuktigt. Bladknopparna blir då mögliga när de börjar växa upp. Även då måste man skära ner plantan och ta bort översta jordlagret. Det är där gråmögelsporerna finns.

Löss angriper inte pioner. Och de myror som ofta kryper på blomknopparna gör ingen skada. De suger i sig en söt beläggning som finns på knopparna.

En etablerad pion behöver inte vattnas annat än vid extrem torka. Rötterna är tillräckligt djupa för att försörja dem.

Källa förutom Gunborg Mattssson:
Passion för pioner av Herman Krupke, LT:s förlag
Länkar:
www.americanpeonysociety.org
www.peonysociety.org