Jag bara frågar:

Är det fel att älska allt som är vackert

i en värld som storknar i fulhet?

Är det fel att hålla sig till outslitlig musik märkt av skönhet och kvalitet

i en värld där högtalarna dominerar och dränker en med oljud och skval?

Är det fel att älska de små oaser av fri natur som finns kvar

i en värld nästan helt denaturaliserad av skenande miljöförstöring?

Är det fel att ägna sig åt att läsa goda böcker

och att älska dem och deras kunskap

i en värld där analfabetismen nästan obligatoriskt tvingas på en

genom massmediernas ständigt försämrade och mer fördummande kvalitet,

medan de nästan ensamma får behärska människans informationsinflöde?

Är det fel att slå vakt om historien och sanningen

där dessa alltmera sätts på undantag

och förträngs såsom ovidkommande och obehagliga?

Är det fel att slå vakt om eviga värden

i en värld där penningvärdet gjorts till högsta bestämmande lag

trots dess opålitlighet, fluktuationer och förgänglighet?

Är det fel att motverka kvantitetssamhället med att verka för kvalitet?

Är det fel att ägna sig åt det mänskliga i en värld av omänsklighet?

Kort sagt, jag bara frågar.