Anledningen är förstås inte att det är brist på barn, unga och gamla som behöver hennes arbetsinsatser. Utan snarare är orsaken brister i den kommunala och statliga planeringen, liksom i arbetsmarknadens sätt att fungera.

Dock, det finns hopp om bättre tider.

Bo Bylund tog i juli över Ams efter Anders L Johanssons avhopp. Huvuduppgift: Att få ner arbetslösheten. Hans uppdrag är tufft, men förutsättningarna ändå bättre än på länge.

Inte minst för att hans chef, statsminister Göran Persson tydligt sagt att han (äntligen) tar kampen mot arbetslösheten på allvar. Efter en lång tids förlitande på marknaden har han sett att högkonjunktur i industrin inte automatiskt skapar jobb.

Börsbolagens prognoser är ljusa och 2005 har förutsättningar att bli ett av de vinstrikaste åren, enligt en sammanställning av Peter Malmqvist, analyschef för Nordnet. Trots detta blir anställningarna inte fler.

I Sverige är inflationstakten den lägsta på mycket lång tid och ligger nu närmare en halv procent, långt under de 2 procent som Riksbanken har som mål. Riksbanken anser att staten även bör ha 2 procents överskott i budgeten, ett synsätt som bygger på rädsla för en återgång till pris- och lönekarusellerna runt 1970 och 80-talen när Sverige levde över sina tillgångar. Så ser det inte ut 2005. Sverige använder bara cirka 94-95 procent av det som produceras — och vi lever under våra tillgångar, inte över! Just nu sparar vi för mycket. Därmed skapas inte full sysselsättning i den svenska ekonomin. Arbetsmarknaden går på fortsatt lågvarv. Därför är det riskfritt för Persson att lätta på statens utgiftstak för att få ned arbetslösheten.

Arbetsmarknaden behöver hjälp av politiken för att öka efterfrågan, skapa framtidstro och ge de arbetslösa jobb. Inte heller finansmarknaden verkar oroa sig nämnvärt om jobben stimuleras med politiska åtgärder, utan ser att Sverige har bättre ordning på sina budgetar än de flesta andra EU-länder.
Göran Persson har nämnt nya arbeten i den offentliga sektorn, finansministern har lovat satsningar inom IT, fordon och läkemedel. Vilka arbetsuppgifter det ska handla om bör kommunerna själva få avgöra, utifrån behoven — och efter att ha lyssnat på de fackliga organisationerna.

Det viktiga är nu att det inte är munväder, utan att medborgarna snabbt ser resultat av utspelen. Arbetsmarknaden behöver stimulans, risken för att inflations- och lönespiralen ska snurra i gång är obefintlig. Och Bo Bylund behöver ett tydligt mandat för att göra Ams till ett verk som ger medborgarna snabb service och gott stöd i jakten på nya jobb.