Då är det något på gång.

För allt är inte som sång

i dur, så man blir yr.

Yr av lyckoros. Nej,det

är fan inte sant.

Att jämt klara att vara

så duktigt tolerant.

Strävan är ju bra,hipp hurra.

Men alltid snäll det

fixar då inte jag.

För när lugnet flyr.

Då kan det braka loss.

Det där mänskliga som

ska finnas i ”alla oss.”

Och fan må tro det.

Och jag tror likaså det är bra.

Att visa det man fötts med

nämligen sina känslor.

Det finns en orsak, att

de alla finns där.

Men tro inte nu att jag

dagarna i ända,svär&svär.

Nej för helvete. Ty,

glädjen e’oftast på topp.

För det e’nyttigt här i livet

när man fått rensa opp’.

Gammalt bråte,såsom nya stickor.

Och skräp i gamla fickor.

För när lugnet flyr.

Då gäller det ibland

att ’ro helad’in till land.

Och för att kunna bli

riktigt jävla cool& glad.

Då måste man också

ha kunnat skåda varje dalgång.

Gått en ”uppförspromenad.”

Och fångats in i ljusets ro.

det vill jag banne mig tro.

Den visdomen är bra,hipp hurra.

För vem har sagt att det

här i livet ska va’lätt.

Det är inte alltid till å’

smila å’säja omelett.

När lugnet flyr,då kommer

också en utveckling.

Då kommer fina gåvor

såsom ödmjukhet och mod.

Och en ny störtskön gryning

där det lilla e’ allting!

Och flyr lugnet om igen.

Kommer styrkan sen.

När vinden vänder hem

från en ny utmaning.

Skål! tamejfan!