Reinfeldts blåa lag har 31,7 procent och en kurva som pekar uppåt, medan Perssons röda kurva faller. Partiet backar i alla åldersgrupper, utom bland de unga väljarna.

Det senare är en ljusglimt, som dock förtas av att partiet tappar mer bland kvinnor än män. Ja, till och med bland kommunalare tar moderaterna väljare. Statistiska centralbyråns undersökning visar på en uppgång på fem procentenheter till 12,5, bland dem som bestämt sig. Dock är gruppen osäkra väljare bland Kommunals grupper rekordstor. 37 procent har inte bestämt sig alls. Bland dem som uppger stöd har (s) fortfarande hela 54,2 procent, men nedgången är lika stor som moderaternas uppgång.

Vad är det då som lockar även arbetarväljare att snegla åt ett borgerligt parti, som, enligt en ny fördelningsanalys från LO, vill göra nedskärningar i den offentliga sektorn med ungefär 50 miljarder kronor, alltså ta bort jobb, ta bort välfärd och minska ersättningarna till en mycket stor grupp människor, varav de flesta finns i arbetarklassen?

Av besparingarna ska dessutom två tredjedelar tas från hushållen.

Reinfeldts löfte om skattesänkningar åt låginkomsttagare kan vara en förklaring. Och är man aldrig sjuk, bor i obelånad villa, har barn som alltid är friska och är helt säker på att få behålla jobbet — då kan moderaterna säkert vara lönsamt på kort sikt.

Det förutsätter dock ett vi och domtänkande, helt utan solidaritet. DNs ledarredaktion formulerar det rått och rakt på sak (20/6 2005): ”Och när socialdemokraterna blir ett parti för bidrag och utslagning borde det rimligtvis uppstå ett ledigt politiskt utrymme för den vanliga, hårt arbetande människan.”

Alltså: Vi som har jobb och förmånen att vara friska, vi som kan gå ut i sommaren och ha semester med en trygg inkomst att spendera under våra lediga dagar — vi ska känna förakt för dem som inte har det lika lätt! Den ”vanliga, hårt arbetande människan” ställs emot en arbetslös, sjuk som uppbär bidrag. Det är en obehaglig vision som leder till ett obehagligt samhälle, som utesluter i stället för att innesluta.

Bara i sjukförsäkringen vill moderaterna spara 17 miljarder kronor genom att sänka ersättningen. I föräldraförsäkringen vill de spara bort 7 miljarder. I arbetslöshetsförsäkringen ska 6 miljarder bort. Att de andra borgerliga partiledarna ser ut att följa Fredrik som lydiga små hundar gör ju inte saken bättre.

Samtidigt är det inte svårt att förstå att väljarna är kritiska till en regering som förlitat sig på en obestämd konjunkturuppgång i stället för att bekämpa arbetslösheten i dag — och som väljer att tala om framtida (säkert välbehövliga) skattehöjningar i stället för att ta itu med dagens välfärdsproblem. Här behövs en makalös spurt. Orkar det röda laget ända fram till mål?