Den som kommer in med friska ögon, och som kanske vill ändra på något eller tycker att något inte fungerar perfekt löper stor risk att bli nedtryckt. Gamla vanor har stor makt över oss, rädslan för förändring kan vara stor, även om den är nödvändig.

I det här numret (KA nr 12/2005, sidorna 24-29) berättar vi om Siv, en kvinna som hamnat rejält snett i flera arbetsgrupper och nu inte får nytt jobb, på grund av dåliga referenser. Hon är driftig och engagerad, men har råkat i konflikter med arbetskamrater och chefer flera gånger och får inga nya jobb i den stad där hon bor.

Siv fick arbetsgruppen emot sig och kände sig mobbad. Sedan hamnar hon i den onda spiral som sällan leder till någon lösning: Hon kräver upprättelse och får det inte.

Låsta positioner från båda sidor och sjukskrivning för Siv.

Inte hjälper det henne att aldrig ge sig, och inte skulle arbetsgivaren fara illa av att släppa prestigen och sätta sig ner och prata med henne och de övriga om det som skett.

Gräl och oenigheter hör vardagen till. Ju snabbare chefen tar tag i dem, desto större möjlighet att de får en lösning. Alla måste inte gilla varann på jobbet, men inte heller demonstrera sina känslor öppet. Med ett professionellt förhållningssätt bibehålls ett bra arbetsklimat, men det kräver att vi alla tänker efter före.