Vem behöver bekymra sig om sorg och depressioner

som har musiken?

Vad behövs för sol i vintermörker

när musikens själ är klarare än solen?

Vad behövs det väl för sprit och droger

när man kan berusa sig med ren musik

som därtill kräver klara hjärnor

samtidigt som den befriar dem från oklarhet?

Vad kan det finnas för ett högre livselixir

än den skönhet i musiken

som transcenderar allt ont och fult i världen

med en självklarhetens suveränitet?

Jag struntar i all världen och all mänskligheten

bara jag får behålla musiken i min själ

som mer tillräcklig än all mänsklig självtillräcklighet.