Framför sig har Minn, förutom kaffetermos, koppar och wienerbröd, en hög papper från Täbys filippinska förening där hon är ordförande. Idag tänkte hon passa på att göra lite pappersarbete. Andra dagar läser hon eller lyssnar på radio. Det händer att hon har knytkalas här med sina filippinska väninnor.
— Jag brukar säga ”jag är i mitt paradis”, då vet alla var jag är. Det gör mig lugn att sitta och njuta av detta, säger Minn.

Ängsholmens odlingsförening ligger nära Rönningesjön i Täby norr om Stockholm. När det är varmt brukar Minn gå ner och svalka sig efter att ha rensat i landen.

Minn har haft lotten i tre år, hon fick den via en kompis till sin dotter. Första året hade hon en mindre bit men köpte sedan till lotten bredvid. Bärbuskarna som stod mitt i landet flyttade hon ut mot staketet.
— De blev ledsna då, säger hon, men lite vinbär blev det i alla fall. Bakom staketet går en stig. Där brukar arbetskamrater springa förbi och vinka åt Minn. Och en som är barnledig kommer ner hit med sin vagn, berättar hon.

Minn kom till Sverige 1975. ”Kom hit, du kan få jobb i vården”, skrev hennes syster som var sjuksköterska på Täby sjukhus. Minn som är utbildad lärare prövade att jobba på ett filippinskt sjukhus under ett par månader innan hon for.

Sen när hon kom hit var allt annorlunda. Det bar henne emot att tilltala en gammal människa med förnamn som vi gör i Sverige. Och hon tyckte så synd om barnlösa gamla, de blir så ensamma i Sverige. I Filippinerna tar syskonbarnen hand om dem.

Minn fick jobb på Täby sjukhus som Tibblehemmet hette då. Hon utbildade sig sedan till undersköterska och är, efter en del mellanspel, tillbaka på Tibblehemmet.

— Det är viktigt för de gamla hur de blir bemötta när de kommer. Annars vill de genast hem, säger hon.

På jobbet har hon tagit på sig att sköta växterna på korttidsavdelningens stora terrass. Hon går dit och pysslar om dem till och med när hon är ledig.

Nu närmar sig en kvinna med bestämda steg från en lott längre in i området. Det är Abrahed från Eritrea som behöver låna en sax. Hon rotar hemvant i Minns låda, hittar en sax och försvinner längs stigen.

Minn bor fem minuters gångväg härifrån. Hon är skild från en landsman och har levt ensam med sina två barn de senaste 18 åren. Sonen har flyttat och dottern är på väg ut. När det blir tomt därhemma kommer nog trädgården att betyda ännu mer, tror hon.

Hon är här ungefär två timmar varje dag under sommarhalvåret, berättar hon. Det syns. På Minns lott finns knappt ett ogräs, de tar hon på en gång. Men en oönskad rabarber vägrar att ge upp. Minn petar irriterat på den med foten.

Plantorna är glest placerade för hon vill inte ha någon djungel där ormar kan gömma sig och inga pumpor som slingrar sig. Runt perennrabatterna har hon lagt stenar som hon har målat vita och röda, grönsakslanden är omgärdade av plankor.

Det där med stenarna var något hon kom på när hon hade lite överbliven färg.

Ett annat tips: en omgång plocksallad som just är klar sådde hon i en kasserad bokhylla tillsammans med tomatplantor som hon fått av en arbetskamrat.

Minn kommer från en katolsk 11-barnsfamilj, berättar hon. Familjen hade gott ställt, pappan var borgmästare i staden där de bodde. Mamman odlade grönsaker och födde upp smågrisar och höns. Fast Minns eget odlingsintresse har vaknat först på senare år.

— Jag fick hjälpa till i trädgården men jag lärde mig inget. Vi var bortskämda ungar, säger hon.

Jamil Fatrous från Libanon ser från sin lott att Minn är på plats och kommer och lyssnar på samtalet. Något kaffe vill han inte ha.
— Man får ofta växter av varann, säger Minn. Av Jamil har hon fått dahlior, av Åsa som har en välskött lott lite längre bort, har hon fått solrosor. Åsa förplanterar allt i hinkar, berättar Minn. Själv förplanterar hon bara en del blommor. Alla grönsaker sår hon på friland.

Augustisolen står lågt, växtligheten är slö så här års, säger Minn. Jamil instämmer. Det gäller att ta vara på värmen. Man kan få vänta med sådden till i början av juni om det är för kallt. Nu är det delvis utblommat i rabatterna. Solrosorna och flocks prunkar. Liljorna är slut men kärleksörten är fortfarande praktfull.

— Fresian kom inte upp så bra men anemonerna blev fina, säger Minn.

Hon har säkert haft 25 blomsorter här i år som hon gett bort och prytt sitt hem med. Hon brukar också ta med ett fång blommor och ställa utanför expeditionen på jobbet.

Några röda borstnejlikor är kvar och ringblommor, astrar och dahlior blommar för fullt. Minn har också lupiner i en av sina rabatter fast en del tycker att det är ett ogräs. Irisen ska hon byta ut mot pioner nästa år.

Hon tar fram handskar och spade ur sin röda låda. I dag ska hon plantera en vit klematis som ska slingra runt ett valv. På andra sidan om valvet har hon redan satt en rosa klematis.

Bertil, som brukar hjälpa till med att skaffa kogödsel och fräsa jorden, stannar till på stigen och småpratar lite medan Minn lägger sista handen vid planteringen.

När hon är klar tar hon fram slangen och låter en bred vattenstråle svepa över blommor och grönsaker. En väninna har landet bredvid, det får en dusch också när Minn ändå är i gång.

I höst tänker Minn gräva upp alla grönsaksland men låta de stenkantade perennrabatterna vara i stort sett intakta.

Hon brukar blanda ner kogödsel både höst och vår i sina land.

Nästa år tänker hon odla mycket mer mangold och sockerärtor som är dyra i affären och strunta i morötterna som är billiga att köpa. Den andra skörden mangold som nu är stor och fin, sådde hon för sju veckor sedan, den 9 juli.

Minn tittar i almanackan, den första sådden var i slutet på maj så hon har haft färsk mangold i två månader nu. Också rädisor har hon fått två skördar av. Sallad har hon sått och skördat hela tre gånger.

Hon har också gul och röd lök, bönor, spenat men ingen potatis för det gillar hon inte.

— Min son tycker att jag ska odla potatis, men jag odlar bara det jag tycker om. Potatis får han odla själv om han vill ha, säger hon med ett skratt.

Hon ger oss två recept med ingredienser från sin odling.

— De är enkla och innehåller ingen grädde som man blir fet av. På Filippinerna har varje provins sitt sätt att tillaga de här rätterna, säger Minn.

Mangoldgryta

• Koka upp en halv liter vatten och en buljongtärning.

• Lägg i små bitar färsk fläskkarré. Lägg efter cirka 20 minuter i klyftor av potatis, efter 30 minuter gröna bönor, och sist, efter 40 minuter mangold med det mesta av det vita bortskuret.

• Låt grytan koka i ytterligare 5 minuter, sedan är den klar.

• Krydda med salt, tamarind och citron. Servera med ris.

Soppa på mungobönor

• Koka 3 dl mungobönor i saltat vatten i en timme.

• Häll bort vattnet och ställ kastrullen åt sidan.

• Fräs småhackad vitlök och gul lök, 2 hg fläskkarré eller annat kött i små bitar med smör i en kastrull.

• Häll på 6 dl nytt vatten i kastrullen med bönorna och koka upp. Lägg ner hacket, färsk spenat, en buljongtärning, salt, peppar och sist 1/2 dl fisksås som finns i affärer som säljer asiatisk mat.

• Droppa i lite citron vid serveringen.

• Köttet kan ersättas med räkor som tillsätts strax före serveringen, annars blir de sega. Trots att detta egentligen är en ärtsoppa äter man ofta ris till.