Heltid till den som så önskar och 15 000 kronor som lägsta lön exempelvis. Detta är sådant som kommunalråd på flera håll har uttalat att de ska verka för på sin hemmaplan.

Det tvååriga avtalet mellan Kommunal och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, är i hamn sedan den 14 april. Nu väntar lokala förhandlingar. Det känns som om förutsättningarna är bättre den här gången än efter strejken, även om det behövdes två medlarbud innan avtalet skrevs på.

Visserligen har arbetsgivarna centralt varit helt emot att höja den lägsta lönen för outbildade 19-åringar till 15 000 kronor. Men lokalt har det hörts många röster från arbetsgivarna/politikerna för att detta ändå kan bli verklighet, något som exempelvis Kommunalarbetarens enkät visar. (Se vår hemsida www.kommunalarbetaren.se) Det ska bli intressant att följa lönekampen och se vad löftena nu är värda.

Ute i kommunerna avgörs ”på riktigt” hur mycket var och en ska få. Ramen är lägst 510 kronor, det vill säga cirka 3 procent. Det är ungefär en procentenhet mer än vad de övriga, mer högavlönade kommunanställda grupperna fått, vilket är positivt. Med låg inflation ger det välbehövliga reallöneökningar. Och facit från de tidigare åren har visat att i snitt har lönerna årligen glidit uppåt ytterligare 0,75 procent, dvs runt 70 kronor. Allt talar för att ordet ”lägst” i avtalet ska vara till nytta även denna gång. På så vis finns också en möjlighet att minska klyftan till industriarbetarna, även om det går väldigt sakta.

Till skillnad från övriga grupper lyckades Kommunal också få igenom en garanti åt alla på 175 kronor. Det är inte så mycket — men lokalt har facket alla möjligheter att kämpa för en rättvis fördelning så att det beloppet höjs.

Positivt är också de nya bestämmelserna om nio fridagar under en fyraveckorsperiod för dem med schemalagd arbetstid, liksom förlängt storhelgstillägg. Förbättringar för OSA-anställda, för personliga assistenter, höjd särskild semesterlön, en extra dags storhelgstillägg för brandmän, skrivningar om planeringstid för barnskötare och ett nytt arbetsmiljöavtal är andra exempel på bra saker i avtalet.

Jobben i kommuner och landsting värderas fortfarande alldeles för lågt, antingen de utförs av kvinnor eller män. En majoritet av de som jobbar i denna sektor är kvinnor, vilket gör det motiverat att tala om kvinnolöner. Att ta kostnaden för att minska den orättvisa lönesättningen är nödvändigt. Ett rejält kliv kan tas i de lokala förhandlingar som börjar nu.