Att vårda människor ska kosta mindre än att vårda hus.
Människovårdande arbete är undervärderat, konstaterar undersköterskan Ann-Britt Wikström i Ale på sidorna 6-7 i det här numret. Hon drömmer om att tjäna som sin man. Den drömmen borde inte vara ouppnåelig, men just nu ser den inte ut att gå i uppfyllelse, varken för henne eller andra kommunalare, oavsett om de är kvinnor eller män.

Vaktmästaren Christoffer Latvala, på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge i Stockholm tjänar 14 000 kronor. Han skulle ha stor glädje av det krav på en lägstlön på 15 000 kronor som Kommunal vill ha igenom i år.

Just nu pågår förhandlingarna om drygt 400 000 medlemmars löner mellan de centrala parterna i Stockholm. På den ena sidan finns Kommunal, på den andra arbetsgivarna i Kommuner och Landsting. Avståndet mellan parterna är stort. I skrivande stund har inga förhandlingsbara bud presenterats för facket.

Ute i kommuner och landsting väntar fackligt aktiva spänt på utfallet av det centrala avtalet. För sen börjar rond 2, det lokala varvet, som blivit allt viktigare för att få ut några kronor extra, utöver avtalet. Det visade förra lönerörelsen tydligt.

Som Kommunalarbetaren berättat har chefer och högre tjänstemän haft arbetsgivarnas öra — eller plånbok. De har fått mer än kommunalarna. I det här numret avslöjar vi vilka extrema lönelyft som landstingsdirektörerna fått. De är förvisso inte så många, men symbolvärdet ska inte underskattas. Men kanske ska man se det positivt: Toppen visar vägen när det nu är det lågavlönade fotfolkets tur?

Att jobba målmedvetet med individuella löner är fortfarande ovanligt bland Kommunals sektioner. Men i Ale har olika modeller provats under tio år, mer eller mindre framgångsrikt. Och nu erbjuds alla medlemmar utbildning i hur lönesamtalet ska användas.

Alla chefer har fått i uppdrag att ta upp en diskussion om vad kriterierna innebär just på den egna arbetsplatsen. Det verkar vettigt. Att ha bra kriterier är grunden för en lönesättning av individer. Det är lätt att trampa snett och hamna i lösan sand. Om potten är låst vid ett visst belopp blir det en fördelning inom gruppen — men även detta kan upplevas som okej, om bara systemet är begripligt.

Men ska det bli av riktigt värde måste det även finnas andra möjligheter till att satsa. Just nu kramar alla partier och alla feministiska rörelser de lågavlönade kvinnorna i Kommunal. Alla framhåller rejäla lönelyft som enda sättet att minska orättvisorna. Ska detta bli verklighet måste politikerna våga ta beslut om att ge mest till dem som har minst. Inte snart, inte om tio år, utan nu!