Jag känner mig som en zombie
Vad ska jag ta mig till? Jag vill att min sambo och jag flyttar isär, men han vägrar. Vi har två gemensamma barn, bor i villa och har skulder, förstås. Jag är långtidssjukskriven och han har bra lön. Han är alkoholist och inget hjälper, återfallen blir fler och fler. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja och går som en zombie här hemma.
Förtvivlad
Du beskriver en tillvaro där du själv är fånge.
Känslan och tron att inte kunna påverka sin situation kan göra människan apatisk och rent av sjuk. Har din långtidssjukskrivning något med din livssituation att göra? Du skriver att du vill flytta från din sambo, men att han vägrar. Vad hindrar dig att ändå ta steget?
Om du inväntar hans samtycke är det troligt att du får vänta och vara kvar i en tillvaro, som tydligt tar mycket kraft från dig.
Jag kan förstå att framför allt den ekonomiska situationen kanske gör att det inte är lätt för dig att ta steget. Men i slutänden kanske ändå vinsten för dig blir att du mår bättre och att vinsten för barnen blir att se och uppleva att deras mamma tar ansvar för sitt välbefinnande.
Min tro är att du mår bättre om du känner att du själv aktivt har valt, antingen att stanna kvar för att till exempel den ekonomiska situationen väger tungt, eller att bryta upp för att du vill ändra din livssituation. Jag önskar dig varmt lycka till i ett tufft livsval!