Tidens tid blåser sin lätta vind.

Men kylan känns mot min trötta kind.

Ändock.

Gryningen ljus bildar ny dag åter.

Jag är glad över det.Men vandrar fram

i tillförsiktighet.

Hjärtat fylls med annan kraft och hopp.

Solens skira vintervärme ska nog stråla,

ändock.

Och varje gryning skall nog skänka tro.