Reykjaviks kommun är Islands största arbetsgivare med närapå 9 000 anställda. I ett stort projekt har de värderat alla yrken i kommunen för att komma tillrätta med osakliga löneskillnader.

Projektet har slagit väl ut för fackföreningen Eflings medlemmar. Efling organiserar bland annat dem som arbetar inom vård, barnomsorg, parkförvaltning och på gatukontoret. 48,6 procent av deras medlemmar har fått höjda löner efter att arbetsvärderingen gjorts.

Det system de använt sig av kommer ursprungligen från England och kallas ”Single status job evaluation”. Systemet är framtaget just för offentliga arbetsgivare och innebär att arbetsgivaren och samtliga fackliga partners samarbetar i arbetsvärderingen. I Storbritannien används det i drygt 100 kommuner.

— Vi valde det här systemet mycket medvetet eftersom det handlar om att rätta till lönerelationerna mellan dem som arbetar med ekonomi och dem som arbetar med människor/kroppen, säger Birgir Björn Sigurjonsson, personaldirektör i kommunen.

Resultatet av arbetsvärderingen har blivit just så. Chefer och direktörer i kommunen fick ingen lönehöjning. På gatukontoret fick så gott som alla yrkeskategorier högre lön, liksom personal inom äldreomsorgen. Specialister och akademiker som arbetar med människor fick högre lön, men inte akademiker som jobbar med ekonomi eller administration.

— Det handlar om ett kulturbyte — att gå från ett system av godtyckliga beteckningar och lönebeslut till ett system där värderingen av olika yrken skett i samverkan med fackföreningarna. Man mäter inte individuell kompetens eller resultat. Det ligger i vår lönepolitik att försöka rätta till de lägsta lönerna. Vi har en egen lönefilosofi som vi vill försöka driva, säger Birgir Björn Sigurjonsson.

Vad de upptäckt — efter att arbetsvärderingen gjorts och den översatts till lönesummor — är hur ingröpta lönerelationen mellan olika yrken är i människor. Birgir Björn förvånades över hur hård den inneboende föreställningen var att vissa yrken helt enkelt är mer värda än andra.

Eflings medlemmar hos kommuner och stat har aldrig haft individuella löner. Lönen beräknas efter vilken löneklass yrket placeras i, med stigande lön alltefter ålder plus extra tillägg för antal arbetade år.

Arbetsvärderingen och efterföljande lönekorrigeringar kostar en miljard isländska kronor (ca 10 540 000 svenska kronor) som kommer från skattebetalarna efter ett enigt politiskt beslut.

— Vi kom fram till att använda pengarna till att prioritera dem som låg längst ifrån vad de skulle tjäna med det nya systemet. Det blev framför allt män, eftersom de var flest inom den lägsta lönekategorin. Främst städpersonal, parkarbetare och diskare. Men också många arbetsledare, plus kvinnor inom omsorgen och hemtjänsten.

En grupp som inte fick någon höjning var personalen inom barnomsorgen. Det är en konsekvens av att det satsades extra på just den gruppen redan i 2000-2001. De som arbetar inom yrken med högre lön än vad arbetsvärderingen visar att de borde ha, får behålla sin lön. Om en ny person anställs på den tjänsten får den personen däremot den ”nya” lönen. 

Ansträngningsgraden kan bestämma lönen

• I arbetsvärderingen mäts fyra huvudfaktorer; kunskap och erfarenhet, ansträngning, ansvar och miljö.

• Kunskap och erfarenhet handlar om rena kunskaper och om fysiska färdigheter.

• Vad gäller ansträngning mäter man initiativ och oberoende, liksom fysisk, mental och emotionell ansträngningsgrad.

• Ansvar handlar lika mycket om ansvar för människor som för arbetsledning, ekonomi eller verktyg.

• Med miljö avses arbetsmiljön.