Hur ensam var Ebba?
KOLUMNEN: När Ebba Lindsö kom till Svenskt Näringsliv som dess första kvinnliga vd för 1,5 år sedan var det med flaggan i topp.
Hon hade vänt krisdrabbade TT till en vinstgivande nyhetsbyrå, hon ansågs som drivande, beslutsför och effektiv. Ord som brukar få topparna inom företagsvärlden att förtjust gnugga händerna.
När Ebba Lindsö häromveckan på det mest förnedrande sätt tvingas medverka vid en presskonferens om sitt eget misslyckande var tonläget ett annat. Styrelsens 45 män och 3 kvinnor hade gjort sitt jobb och sparkat henne. Själv log hon tappert och såg så samlad ut som situationen medgav. Men hennes lidande kändes nästan fysiskt påtagligt.
Ordförande Michael Treschow höll i yxan. Att som utomstående hävda att det handlar om könsförtryck och inte om brist på kompetens är förstås omöjligt. Men går det att undkomma misstanken att det spelat roll? Att den beslutsförhet och envishet som väckt så stort missnöje i organisationen tagits emot på ett helt annat sätt om Ebba hetat Edward?
Är det synd om Ebba Lindsö? Kanske inte. Men kvinnor som vågar sig in på manliga domäner får finna sig i helt andra spelregler än män som kliver in på en kvinnligt dominerad arena. Medan killar får privilegier och omtanke måste tjejerna vara dubbelt så bra för att räcka till.