Vintergatan är öde en söndagsmorgon.

Såsom en junimorgon,likaså.Ensam går

trötta fötter hemåt. Efter ännu en

alldeles ovanlig natt. För ingen sen

timme är inte nånsin’lik nån’annan.

Öde ligger staden. Vart är alla mä-

nniskor? Tänker tanken och stegen når

snart hemmets vrå.Och den mjuka kudden.

Vintervägens snö gnistrar. Och måndag-

ens morgonrusch är en stor kontrast till

söndagens öde och stillhet.

Likaså en måndag i september.Likaså

vecka efter vecka.Och imorgonbitti

på en torsdag.Då har många bråttom.

”Bilar och bussar susar förbi.”

Men nattens fötter vandrar sin väg och

ögonen blundar i ro, väl till sängs.

Drömmer sig bort till dansen på sommar-

ängen. Och till friheten under solen.

Gör den som vakat tills gryningen. Och

som funnits till i glädje och i sorg.