”Barn ska inte tilldelas lägenheter”

–För att barn ska få ta över en lägenhet ska de vara permanent skrivna där, hos någon av föräldrarna, enligt hyreslagstiftningens krav, säger Anders Bergström.

Det vill säga i tre år.

– Vi har inga dåliga samveten. Vi har inte handlat fel. Lägenhetsdebatten har ett enda syfte: att skada fackföreningsrörelsen.

Anders Bergström har sedan 2002 det formella ansvaret för fördelningen av lägenheter inom Kommunal. Karl-Evert Oskarsson, tidigare förbundskassör (sedan mitten av 80-talet fram till 2002) och Ylva Thörn, nuvarande förbundsordförande har avböjt att uttala sig. De hänvisar till Anders Bergström.

Han säger att han inte skulle ha godkänt att Jan Sjölins dotter fick lägenhet, om det gällt en av Kommunals lägenheter.

– Jag kan inte svara för mina företrädare. Men Jan Sjölins dotter fick lägenheten via Byggnads, inte Kommunal. Likadant med Sten Törnbloms dotter.

Kommer Lars-Åke Almqvists son att få ta över kontraktet när han fått den lagliga rätten efter tre år?

– I dagsläget finns det ingen förfrågan om att sonen ska ta över kontraktet.

Enligt Anders Bergström är exemplet med ombudsman Kind, vars son fick ta över hans lägenhet, det enda undantaget från hur Kommunal brukar hantera lägenheterna.

– Det beror i det här fallet på familjeskäl som jag inte kan gå in på, säger Anders Bergström.

Han säger också att Kommunal även har hjälpt några andra anställda med kontrakt på Katarina Bangata. Detta på grund av skilsmässa eller andra personliga skäl.

– För dem och för pendlarna har vi utformat kontraktet så att de inte kan kräva besittningsrätt.

Han berättar vidare att den tidigare förbundssekreteraren Lilian Hinderson fick en lägenhet på grund av att hon stått i kö mycket lång tid.

Fanns eller finns det internkö?

– Det fanns nog en kö som den förre kassören Karl-Evert Oskarsson hade hand om. Men vi har inte några formella köer. Jag säger inte: Välkommen och ring till mig och ställ dig i en kö för bostad. Jag får förfrågan från personalenheten eller direkt från individer, i regel anställda som har hamnat i trångmål, skilsmässa eller annat. Samt andra som vill byta till en större lägenhet. Man kan säga att det finns en kö för de personer som jag har fått förmedlat till mig. I dagsläget rör det sig om sex-sju personer.

Har det aldrig varit kutym inom Kommunal att man som barn eller anhörig kan skaffa sig lägenhet?

– Aldrig kan jag inte säga. Jag vet inte hur länge lägenheterna har funnits.

Sedan 1997 har Kommunal bara lämnat två lägenheter till bostadsförmedlingen. Kommer några lägenheter att lämnas till bostadsförmedlingen i framtiden?

– Kommunal lämnar lägenheter till bostadsförmedlingen när vi själva uppnått vårt mål på 50 procent till våra egna anställda. Det finns ingen tvingande lagstiftning som säger att vi behöver lämna en enda lägenhet till bostadsförmedlingen. Det är möjligt att det aldrig blir några att lämna. Det är ont om lägenheter, just nu finns bara två lediga.

Är det orimligt att ledningen med förhållandevis höga löner får köpa sig egna bostadsrätter?

– Nej, jag bor själv i villa. Nuvarande ledning, förutom Lars-Åke Almqvist, har inte fått några lägenheter.

Hur tror du medlemmarna ser på fördelningen av lägenheterna?

– Detta är ett Stockholmssyndrom. Mina gamla arbetskamrater i Kopparberg struntar i detta. Vill de ha en lägenhet står bostadsbolagen i kö för att ge dem en. De förstår inte den här diskussionen, lika litet som jag förstår varför inte Kommunal som god arbetsgivare ska tillhandahålla ett visst antal bostäder. Vi har tillhandahållit fem lägenheter i Polstjärnan för permanentboende och sex-sju till på Saltmätargatan och Vintervägen. Tre fjärdedelar av lägenheterna finns på den öppna marknaden.

På frågan om det inte vore bättre att Kommunal inte äger fastigheter svarar han nej.

– Vi skulle ha ett ännu större problem att rekrytera medarbetare till Stockholm.