Min sons fästmö lägger an på min särbo
Jag hade ett bra förhållande till min blivande svärdotter tills jag träffade en man, som jag nu är särbo med efter att ha varit skild i 10 år. Han blir "jagad" av kvinnor när vi är ute och dansar, för han ser onekligen bra ut. Men han håller stenhårt i mig. Min blivande svärdotter blev genast tagen av honom och flirtar nu grovt och öppet varje gång de ses. Han känner sig smickrad, men blir besvärad. Det är 27 år emellan dem och 20 mellan oss.
Min son säger inget, men ser olycklig ut. Sedan går han och lämnar oss tre kvar. Jag blir tvär mot min svärdotter, som jag tycker bär sig illa åt. Hon flirtar på alla upptänkliga sätt med min särbo, vill ha hjälp med olika saker och gnäller om att min son är så dålig på det och det. Hon försöker misstolka mig så hon får söka skydd i min särbos famn. Jag tycker nu mer och mer illa om henne, eftersom hon kränker mig och min son genom att råflirta med min särbo. Jag hälsar inte på dem längre och vill inte ha dem hemma. De ska ju gifta sig om några månader! Vad gör jag? Jag vill ju ha kvar kontakten med min son, men min blivande svärdotter har visat sig vara en karaktär jag inte kan umgås med.
Upprörd och ledsen
Du beskriver det som om din blivande svärdotter har fritt spelrum och att ingen reagerar eller protesterar, trots att du känner att hon kränker både dig och din son. Du ser er som finns i hennes omgivning som offer för ”hennes härjningar”, men i själva verket har ni alla del i det som sker genom att tillåta det att fortgå.
Vad gör din särbo för att markera för henne att hon går över gränser? Även din son bör ju på något sätt reagera (mer än att lämna rummet) om hans blivande hustru beter sig som du beskriver. Om alla i hennes omgivning reagerar som du bör det finnas möjligheter att begränsa eller avgränsa hennes agerande.
Tala i första hand med din särbo om hur du upplever mötena med den blivande svärdottern och se om ni kan hitta något sätt att tydligt markera när ni tycker det går för långt. Jag tror att hennes beteende får svårt att ”överleva” om det inte är så att ni övriga, det vill säga du, din särbo och din son, ”tillåter” det genom att inte sätta gränser. Lycka till!
