Det är kul att se en iransk film som utspelar sig i storstadsmiljö. Här har staden och dess olika kvarter dessutom en egen karaktärsroll. Att vara värd något och ha värde som människa — och vem som tar och ger rätten att bedöma detta — är en fråga som hela denna tragedi kretsar kring. I centrum står pizzabudet Hussein, en tragisk looser som ser glimtar av det rika, ljuva livet när han lämnar pizzor till överklassen. Han själv finns knappt, det spelar ingen roll om han klär upp sig i kostym och försöker köpa juveler. Hans lägre klass finns ristad i honom och han bemöts därefter. Filmen har mycket att säga trots den knappa ramhistorien. Som åskådare hinner man mycket väl fundera över vad eftersom filmen i vissa stycken är lite väl långsam.
Betyg: K K K (av fem K)
