Skidträning utan snö
KOLUMNEN: Tjejvasan ska du åka, det kommer att gå galant. Med vår peppande friskvårdare Beas ord i öronen, samt lite övermodig av att ha klarat tjejmilen, klickade jag in mej på hemsidan -- och vips hade jag ett startnummer, tidningen Vasalöparen samt hektovis med reklam för kläder, skidor, rullskidor och träningsprogram i min hand.
På Kommunal är vi sju tjejer som ska försöka oss på denna ärofulla del av fädrens spår.
Nu börjar jag undra lite lätt, kommer det verkligen att fungera? Går det att träna sig inför en tremilatur på skidor i en storstad helt utan snö?
Svaret på denna fråga lyder: Löpning. Styrketräning. Men framförallt stavgång. Eller snarare stavlöpning. I backe. Uppåt och ner, sen uppåt igen. Och igen. Roligt? Knappast. Ansträngande? Mycket!
Jag måste erkänna att jag alltid tyckt att det ser lite småtöntigt ut med stavar utan snö. Men nu har jag fått en helt annan respekt för dem som raskt och lätt svingar dessa redskap på promenaden eller joggingturen. Det är mycket jobbigare än vad det ser ut.
Som nybörjare insåg jag till min häpnad att jag inte ens fixar att använda dem diagonalt under löpningen. Armarna envisades plötsligt med att hålla sig parallellt med fötterna, trots att de inte alls gör så när jag springer. Det är också en speciell teknik med hur stavarna ska fösas bakåt som jag inte fått riktigt grepp om än. Men jag jobbar på det.
Nu hänger det två par i hallen, ett till mej och ett till den ovetande maken. Ska jag lida ska jag åtminstone inte göra det ensam.
