Måste jag umgås med mormor?
Jag har ett problem med min mormor. För tre år sedan var hon på min pappas begravning, men jag valde att inte gå på den eftersom han och jag inte haft kontakt sedan jag var sex år (nu är jag 27.) Han har slagit min mamma, han har haft alkoholproblem och jag har aldrig kunnat förlåta honom. När jag besökte mormor ifrågasatte jag varför hon var på begravningen. Också hon vet ju att han behandlade mamma dåligt. Då sa hon att jag inte har någon empati och att jag var oförskämd.
Under ett år träffade jag inte mormor. I år dog mamma, bara 51 år gammal. När vi hade kaffe efter begravningen gick mormor utan att säga hej då till mig. Jag har aldrig tagit upp det, men det är helt otroligt att man kan bete sig så.
När mormor har ringt pratar hon aldrig om mamma. Det känns som hon undviker det. Jag mår dåligt av henne och hur hon behandlar mig. Men det går inte att förklara något för henne och det är bara jag som ska reflektera över hur jag beter mig. Jag tror det är något fel i huvudet på henne, hon är väldigt kall och mycket dominant, men det kan ju också ha att göra med åldern. Hon är 82 år.
Jag klarar inte av att ha kontakt med henne. Bara för att man är släkt tycker jag inte att det är skäl för att hålla kontakten. Vad tycker du? Det är så sjukt att jag ska ha det så här, när jag är ledsen över att mamma inte finns längre.
A
Det är svårt att mista sina föräldrar. Det sätter i gång många tankar och känslor som man kanske tidigare bemödat sig om att hålla i schack eller trycka ned.
Kanske du och mormor behöver vila från varandra en tid, så att var och en får utrymme att på ert eget sätt sörja den ni har mist? Det är inte ovanligt att just sörjandet tar sig uttryck i osämja bland dem som finns kvar i livet. Ilska och sorg kan visa sig som kritik av de närmaste som finns omkring en. Man känner sig ensam och missförstådd och också främmande och undrande över andras sätt att hantera sin sorg.
Det kan tyckas självklart att det är av sina närmaste man ska få tröst och stöd i denna svåra livssituation. Men eftersom de närmaste alla är i samma läge, kan det många gånger vara så att andra personer, kanske vänner, arbetskamrater, grannar eller en helt utomstående samtalspartner, är bättre att hämta stöd hos.
