Korrekt medelålders lagerarbetare utan erfarenhet av kvinnor möter en dag Lillian och de blir ett par. Mannen heter Jonas Eckel (”med E”) och när han friar svarar Lillian ”kan jag väl” på frågan. Ungefär så passionerat är deras förhållande.
Karin Fossum lyckas förmedla en olustkänsla hos läsaren över Jonas Eckel, parets förhållande, ja genom hela boken. Hon skriver stillsamt och torrt om vardagens torftighet hos herr och fru Eckel — samtidigt som där finns en inre glöd i texten som förmedlar att något kommer att ske och att det antagligen är något obehagligt. Det är bra gjort. (Månpocket)
