Jag är trött och vill inte längre leva,

ty jag har fått nog av trasiga paraplyer,

att alltid hamna mitt i blåsten

och utsättas för slagregn utan måtta

vars enda mening är att jävlas med mänskorna

utan anledning.

Jag är trött på alla slitna paraplyer

som bara spretar ut med sina stålskelett

åt alla håll

och aldrig skyddar,

ty blåsten tar en alltid bakifrån

och vränger ut och in på paraplyet

medan alla människor ser på och skrattar

åt ens väderbitna nakenhet,

ty ingen mänska är så naken

som ett offer för omänskligt slagregn

mitt i blåsten med ett trasigt paraply.